Pojkar måste genast sluta upp med att vara bra på innebandy!

I dagens Nyan går man på ledarplats till angrepp på de fruktansvärda orättvisor som råder inom innebandyn och som förmodligen det så kallade patriarkatet står för. För det kan ju absolut inte vara så att det är den enskilda prestationen som räknas när det gäller sport? Kan det verkligen vara så att en enskild idrottare eller ett lag kan vara hur bra eller hur dåliga som helst utan att det spelar någon roll, det enda som egentligen räknas är vilket kön utövarna har? Är det verkligen någon som tror på det där? Har knatteligans pojklag verkligen större publiksiffror än när Åland United spelar hemmamatch i damligan? Och hur är det med domararvodena inom fotbollen, är det bättre betalt att döma pojkmatcher på juniornivå än dammatcher på elitnivå?

Nog är det väl fan. Får man säga så? Egentligen inte, men nog är det väl fan, att så fort man ägnat killar cirka 30 % av uppmärksamheten, eller så fort pojkar visar sig vara bättre än flickor på något (som innebandy) så ska man ägna precis allt krut åt att få de stackars flickorna att komma ikapp.

Nu är det här inte min åsikt, ursprungligen är det ledarskribentens egna ord och den åsikt denne framförde gällande initiativet att främja pojkars intresse för läsning. Jag bytte dock ut "killar/pojkar" mot "tjejer/flickor" och vice versa samt ersatte ordet "läsning" med "innebandy". Slutresultatet blev dock lika sexistiskt som ursprungscitatet men det är ändå ganska talande exempel på när sexistiska uttalanden kan ses som politiskt korrekta och acceptabla och när de, som ovan, inte är det.

Men nog är det väl fan ändå, likt förbannat. När flickor är bättre på läsning så upprörs man över att det tas initiativ att hjälpa pojkarna för att jämna ut skillnaderna, när pojkarna är bättre på innebandy så kräver man att det omedelbart skall tas initiativ för att jämna ut de orättvisa skillnaderna. Pojkar får inte vara bättre på någonting, aldrig någonsin!
Men det är trots allt en jävla skillnad på att vara duktig på att läsa och att vara duktig på att spela innebandy. Den största och väsentliga skillnaden är att vi faktiskt åläggs att lära oss att läsa, det ingår faktiskt i läroplikten! Att vara läskunnig är dessutom en fundamental förutsättning att kunna fungera i samhället. Med andra ord, det är jävligt viktigt att våra barn lär sig läsa ordentligt och det oavsett kön. Med innebandy är det en helt annan sak, vi är inte i lag skyldiga att kunna spela innebandy och det är helt upp till den enskilda individen hur mycket man vill satsa för att bli bra i innebandy.
Hela det här jämställdhetstänket har mer eller mindre shanghajats av den feministiska ideologin och ordets egentliga innebörd, allas lika rätt till samma förutsättningar, har ändrats till "allas lika rätt till samma förutsättningar men bara för kvinnor". Ja, så djävligt har det blivit. För när kvinnor dominerar är det aldrig någon feminist som höjer rösten och frågar efter jämställdhetsperspektivet eller kräver kvoteringar. Ledarskribentens eufori över den kvinnliga dominansen i P3 Guldgalan är ju ett talande exempel på det. Var fanns tankarna om jämställdhet och kärringvälde i det sammanhanget? Varför blev det inte samma skitstorm då som när fem av sex schlagerfinalister var män för nåt år sedan?

"Den svenska fotbollstränaren Pia Sundhage sade i en intervju i Åland24 att tjejfotboll inte är sämre fotboll, men den är annorlunda, på ett bra sätt.
Så är det med många andra sporter också. Seriöst, det är ingen orsak att behandla tjejdrott som b-idrott"

Okej, så kvinnlig idrott är annorlunda, på ett bättre sätt? Bättre eftersom det är mindre bråk och tjafs. Men inte så bra att den klarar sig i den fria konkurransen om sponsorpengar och den betalande publiken utan kräver särbehandling? Resonemanget blir aningen problematisk när man å ena sidan säger att all sport oavsett könet på utövaren skall behandlas lika men å andra sidan att sport som utövas av kvinnor är annorlunda. Men likväl ska behandlas lika som den avvikande herrsporten?
Vad är det egentligen som hindrar kvinnor från att skaffa sponsorer och marknadsföra sin idrott på samma villkor som män? Vad hindrar kvinnor att satsa lika hårt som män att nå framgång i sin idrottsutövning? Ingenting. Det finns inget som hindrar dem. Det finns inga glastak eller könsmaktsordningar som hindrar. Det enda som hindrar kvinnor är den feministiska ideologin som jämt och ständigt hamrar in dessa så kallade könsmaktsordningar i kvinnors medvetande. Det är feminismen som talar om för kvinnor hur värdelösa de är och att de inte ska anstränga sig, för att könsmaktsordningen! Feminismen skrämmer kvinnor från att ta egna initiativ genom att jämt och ständigt åberopa det stora stygga patriarkatet. Feminismen talar om för kvinnor att det är meningslöst. Att feminism endast har varit fråga om kvinnokamp och inte haft ett dugg med jämställdhet att göra är välkänt. Lika välkänt är den misandri (manshat) som feminismen sprider. Men att feminismen också är misogyn i sitt omyndigförklarande av kvinnors förmåga har feminismen varit ganska bra på att dölja. För det är fråga om ett förminskande av kvinnan när man anser henne oförmögen att göra saker själv och att enda lösningen är lagstiftning och statlig kontroll. Någon annan, inte kvinnan själv, är skyldiga att göra något åt saken om man vill ha en förändring. Omvänt, ingen annan än männen själva skall lösa mansproblem som farliga arbetsplatser och bristande hälsa. Staten skall lösa alla kvinnors problem, männen skall själva lösa sina. Staten skall inte slösa skattepengar på att förebygga och bekämpa prostatacancer i samma omfattning som man förebygger och bekämpar bröstcancer, om arbetsplatser behöver göras säkrare så skall resurserna läggas på kvinnors arbetsplatser, inte männens. Männen får helt enkelt skylla sig själva om de ramlar från tak eller får fötterna krossade av betongblock...
Och män skall inte på något sätt tro att de är något, speciellt inte i innebandy!