Aj!

Aj!
Aj som fan! Varför såg jag inte den komma?

torsdag 28 augusti 2014

Nej, vi vill inte ha ett samhälle byggt på sekterisk intolerans!

Det har blåst upp en smärre storm här i vår lilla ankdamm. Lågtrycket orsakades av att en krönikör i en av våra lokalblaskor frågasatte feminismen. Detta i sin tur triggade en "konsult i ungdoms- och jämställdhetsarbete" att skriva en insändare i Nyan . Insändaren är en massiv textvägg av argument men problemet med att skotta fläkten så full med skit är ju att man vet ju aldrig riktigt var den träffar och i det här fallet slår det onekligen tillbaka eftersom vissa av insändarskribentens argument haltar betänkligt.
För att på något sätt bemöta argumenten så blir man tvungen att bryta ned texten bit för bit och bemöta argumenten skilt för sig. Men det torde ju vara en känd härskarteknik vid det här laget att man helt enkelt lägger en så tät matta av argument så att ingen vill göra sig besväret att käfta emot. Och det är kanske av den anledningen vissa väljer den enklare lösningen, att bryta en gatsten och kasta den på sin meningsmotståndare istället för motargument? I vilket fall som helst så väljer jag det senare, motargument känns på något vis ärligare och de är också träffsäkrare än gatsten...
"Victor skriver att han numera slutat att kalla sig feminist. Det får han gärna göra, men att avfärda en teori och en rörelse med att den är fel ute för att den inte jobbar med alla orättvisor och svepande menar att kvinnor nog borde ta ansvar för andra orättvisor än de som kvinnor utsätts för, är vanlig och upprörande."
Exakt vad är det som är så upprörande? Om man säger sig jobba för jämställdhet och bekämpandet av orättvisor så är det väl rimligt att anta att det är precis det man gör? Att säga sig jobba för allas lika värde när man egentligen menar något helt annat är ohederligt och det i sig torde väl vara mer upprörande?
"Som jag ser det har vi ett stort samhällsproblem i att kvinnor fortfarande, år 2014, har sämre ställning än männen i samhället. Jag har engagerat mig och jobbat med de här frågorna i snart 40 år, det kommer alltid upp att kvinnor borde ta ansvar för andra grupper, i de här fallet män så fort de engagerar sig i kvinnofrågor. Jag kan tycka att det är lite respektlöst, det är som att säga att de orättvisor och kränkningar som flickor och kvinnor drabbas av är oviktiga eller att att dom egentligen inte finns."
Javisst, har man jobbat i snart 40 år "i branschen" så är man den som vet allt bäst och frågor på det?
Kanske jag är lite överkänslig men känslan jag får här är härskarteknik. Något förvirrande dock, man är konsult i jämställdhetsfrågor men engagerar sig i kvinnofrågor, föreligger det här någon intressekonflikt? På vilket sätt har kvinnor sämre ställning i samhället? Kan någon vänlig själ ange det lagrum som försätter kvinnor i en svagare position? För det finns lagrum som ger kvinnor vissa fördelar och vore det inte av intresse för någon som kämpar för "allas lika värde" att ifrågasätta de lagar som försätter män i ett sämre läge? Män som engagerar sig i mansfrågor blir hela tiden skrivna på näsan vad de skall syssla med. Tex. beviljas inte mansjourerna i Sverige bidrag i samma omfattning kvinnojourerna. Mansjourerna kan mycket väl jobba med frågor som mäns ohälsa och mäns sociala utsatthet men de får inte ett öre i bidrag för det eftersom staten anser sig kunna sätta diktat på mansjourernas verksamhet. De kan möjligtvis få bidrag om de endast utbildar män i att sluta slå. Det är ju lite som att säga att den sociala utsatthet och den ohälsa som drabbar män egentligen inte finns?
"Många människor vill inte se strukturella skillnader mellan könen, och ja, dom är besvärande, man vill varken bli sedd som offer eller att riskerar peka ut en förtryckande grupp. Något som ligger nära tillhands om man synliggör orättvisor. Men de man vill är ju att förändra strukturen och problemet är komplicerat, vi är alla med och på ett eller annat sätt upprätthåller ett orättvist system av gammal vana, omedvetet eller medvetet ibland för att bevaka gamla positioner och privilegier och ibland för att vi är bekväma."
Kanske är det så att man verkligen försöker att se de här strukturerna utan att lyckas? Ett argument som feminister framför ofta är att dessa strukturer är osynliga. Men de finns och då ska vi all tro på dem? Precis som vi skulle tro på att hela Irak var proppat med kemiska stridsvapen och att en invasion därför var nödvändig? Det som är mest besvärande med de här strukturerna är ju faktiskt att de inte går att påvisa. För de argument man använder för att bevisa dess existens håller inte som förklaringsmodell. Att tex medvetet bevaka gamla positioner och privilegier (saknar konkret exempel vad insändarskribenten avser) kan tex påvisa att det förekommer korruption eller att det bedrivs svågerpolitik. Och syftet är då egna fördelar. Eller är det egentliga syftet att förtrycka kvinnor? Frågar man mig så tror jag på det förstnämnda...
Om nu "vi är alla med på och upprätthåller orättvisor" varför är det männen som skuldbeläggs? Varför skulle det inte vara även kvinnors ansvar om alla är delaktiga?

"Idag har vi massor av fakta som synliggör skillnader i hur män och kvinnor behandlas, för att ta några exempel; löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp på Åland är 18 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15.33. Av sexualbrotten som utförs på Åland står män till 100% för dem. I vårt parlament är det 30% kvinnor och 70% män. Dubbelt fler män dör av olycksfall och våld, allt enligt ÅSUB. Utöver det möter kvinnor och flickor en ständig objektifiering och sexualisering, något som få män gör.

Anser man inte att detta är problematisk och inte vill se att det här samhället i högre grad är byggt för att passa män som grupp än kvinnor, ja då behöver man ju inte bry sig."
Statistik från ÅSUB tar fram fakta, helt korrekt. Men statistiken i sig påvisar inte olika behandling eller strukturer, den påvisar de faktiska förhållandena. När det gäller tex. löneskillnaderna så presenterar ÅSUB möjliga orsaker som olika utbildningar eller arbetslivserfarenhet. Men man anger inte "strukturer" eller könsmaktsordningen som förklaringsmodell! Och när det gäller tex. våldbrott finns flera förklaringar till varför män är våldsamma. och de absolut vanligaste orsakerna är drog- och alkoholmissbruk eller psykisk ohälsa, ibland är det också fråga om båda i kombination. När det gäller såväl sexual- som våldsbrott så utförs de inte av 100% av männen, det är faktiskt fråga om väldigt få enskilda individer. Dessa saknar oftast normer för ett "normalt beteende och det blir lite extra skrämmande när feminister anser att manlighet skall betraktas normkritiskt. Man anser alltså att om man tar bort alla maskulinitetsnormer så kommer män automatiskt att sluta våldta och misshandla. Att goda manliga förebilder är en förutsättning för pojkar att växa upp och bli "vanliga hyggliga män" existerar inte inom den så kallade genusvetenskapen. Men visst, ta bort alla förutsättningar för 99,5% av alla pojkar som genom manliga förebilder tillförs normen att bli goda män och fäder men räkna inte med att de övriga 0,5 procenten som ligger i riskzonen klarar sig bättre för det.
Att kvinnor skulle jobba gratis efter ett visst klockslag är rent skitprat. Man får lön för utfört arbete, punkt. Det är lika idiotiskt att argumentera på det sättet som det skulle vara idiotiskt att argumentera om de pengar män betalar kvinnor via skattesedeln. För i så fall jobbar alla män övertid till 18.33 varje dag, för att ha råd att betala kvinnors sociala välfärd. Och förvisso, män jobbar mer övertid men inte av den orsaken...


Skönt att veta att samhället är bättre anpassat för mig!
Men det som hissar alla varningsflaggor i citatet ovan är det faktum att konsulten i jämställdhetsarbete anser att det är ett problem att 70% av våra folkvalda är män. Fria val är en av grundpelarna i vår demokrati och om man ser det som problematiskt så är demokratin verkligen illa ute! Och är det bara jag som tycker det är lite märkligt att när fler män dör av olycksfall och våld så är det ett bevis på att "det här samhället i högre grad är byggt för att passa män som grupp än kvinnor"? På vilket sätt är det bättre anpassat till män om fler män dör av det? Ursäkta frågan men hur tänkte man riktigt nu?




"F-ordet har alltid haft negativa associationer, men feminism handlar om allas lika värde oavsett kön, oavsett religion, oavsett sexualitet, oavsett någonting. Enligt Nationalencyklopedien som måste ses som en objektiv källa, är feminism en social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män."

Ursäkta men nu måste jag småle. Alla likas värde oavsett? Kön, hudfärg, sexuell läggning och till och med ålder är av stor vikt inom feminismen. Man har byggt en struktur som flukterar dag till dag men en någorlunda tumregel är att män skall hålla käften i kvinnofrågor (mainsplaining) vita (män som kvinnor) ska hålla käften och inte uttala sig om rasism (för vita förtrycker rasifierade, alltid), cis-personer skall hålla käften eftersom de är heterosexuella och därför homofober. Så här håller man på, dagarna i ända. Jag bara undrar, var är allas lika värde i ett sådant beteende, att man säger till folk att de skall hålla käften?

"Feminism väcker fortfarande starka känslor. Bakom ordet ligger vilja och engagemang, det kräver handling det är också en av styrkorna med ordet. Jämställdhet är ett mer ljummet begrepp, de pekar på en vision, vad vi vill ha men är inte krävande. För många av oss är feminism och jämställdhet samma sak, men feminism är en starkare position, feminism pratar ofta om problem den visar på strukturella problem och privilegier. Feminism är för total jämställdhet mellan könen. Feminism är för människors lika värde, oavsett kön."
Nej, en lögn blir inte sannare för att den upprepas. Feminism är, precis som insändarskribenten skriver i inledningen, en teori som man väljer att tro på. En tro på vilken man har byggt en ideologi som missaktar män. Man kan tro på Jesus också men skillnaden är att man möter större tolerans från kristna för att man är ateist än hur man möts av feminister för att man inte vill omfatta deras "tro" på patriarkatet. Vad feminism verkligen står för är intolerans och man har rätt i när man säger att feminism är en starkare position än jämställdhet eftersom feminism förordar ett totalitärt samhälle där jämställdhet, demokrati, åsiktsfrihet och valfrihet är sekundärt och bestäms av ditt kön, ras eller sexuella läggning.
Feminismen vill bygga ett samhälle där vi efter kön, hudfärg och sexuell läggning skall klassas olika, vissa ska ha alla privilegier, andra skall inte omfattas av några rättigheter alls...

Och den som inte tror på det kan ju själva läsa vad som hände gymnasieläraren som öppet ställde kritiska frågor om feminism. Det här ledde till en skitstorm utan dess like och lärarens arbetsgivare kontaktades och man krävde hennes avsked! Det man så här efteråt undrar, vilket var det grövsta "brottet" den här gymnasieläraren gjorde sig skyldig till? Var det att öppet ifrågasätta eller var det att som kvinna öppet ifrågasätta? För det senare är ett stort svek mot systerskapet eller kanske man borde skriva sekten? Man måste nog ändå säga att Victor som skrev krönikan som triggade jämställdhetskonsulten ändå kom ganska lindrigt undan...





måndag 25 augusti 2014

Om målet är jämställdhet är det inte feminism vi behöver

Och så var det dags igen för en ledare i Nyan där vi åter igen får feminismens förträfflighet nerkörd i halsen. Dock med argument som dels saknar någon form av empirisk uppbackning, dels av argument som består av endast halva sanningen.

"Det är fortfarande så att det är stora skillnader på dina förutsättningar i livet och på hur du behandlas, beroende på vilket kön du har. Och det är fortfarande så att männen tjänar mer än kvinnorna, och att majoriteten av alla vålds- och sexualbrott begås av män.
Det är fortfarande jag som kvinna som under hela mitt liv ombetts att vara lite tystare, ta lite mindre plats, och backa lite mer. Det är fortfarande jag som känner mig tvungen att lägga nycklarna mellan fingrarna när jag ensam skyndar mig hem från krogen med ett killgäng skränande efter mig. Det är fortfarande jag som får skylla mig själv som går ensam, som borde tänka på vad jag har på mig och som ska se till att inte bli för full.
Och det är fortfarande mina åsikter som kvinna som viftas bort med ett ”men lilla gumman” och en klapp på huvudet. Det är fortfarande jag som upprepade gånger har fått höra att det är mina bröst som kommer att ta mig någonstans här i världen. Inte min intelligens, inte min kreativitet och inte min universitetsutbildning – utan mina bröst."
Ja, vissa män, inte män som ett kollektiv, tjänar mer än kvinnor. Men det finns kvinnor som tjänar mer än män också. Ser vi till löneskillnaderna finns det förklaringsmodeller som beskriver att dessa löneskillnader beror på att män och kvinnor gör olika val, det är alltså inte fråga om lönediskriminering i någon större omfattning. Och där lönediskriminering förekommer drabbas också män. Själv har jag ett låglönejobb och det beror helt enkelt på att jag dels saknar ambitioner att bli VD, dels på att jag genom mina egna val (vilka jag högst personligen är ansvarig för) satsat på en familjekarriär istället för en yrkeskarriär. Men när en kvinna gör ett liknade val så beror det på ett patriarkalt förtryck? Var finns jämställdheten i det resonemanget?

Att majoriteten våld- och sexbrott utförs av män innebär inte att majoriteten män är våld- och sexbrottslingar. Brott utförs av enskilda individer och dessa individer utgör en mycket liten del av befolkningen. Och när det kommer till våld i nära relationer (vilket jämt och ständigt beskrivs som "mäns våld mot kvinnor" av feminister) så torde det genom empiriska undersökningar vara ställt utom all rimlig tvivel vid det här laget att kvinnor är lika benägna att ta till våld som män, både mot sin partner och mot sina barn. Men eftersom feminister notoriskt vägrar att ens diskutera detta så kan man bara anta att feminismen som ideologi tror att problem försvinner bara man håller tyst om dem.

Om kvinnor ombeds att vara tystare, ta mindre plats och backa undan så ombeds män det också.
Män förväntas "ta skiten" och stå tillbaka och det har delvis att göra med kvinnans skyddsvärde, en norm som feminismen dock inte tycks ha något emot. Och eftersom män "ska ta skiten" är det också män som drabbas hårdare av arbetslöshet, det är män som förlorar i vårdnadstvister och det är män avrättas när extremister utför etniska rensningar av samhällen och det är män som får stå kvar på däcket när kvinnorna går i livbåtarna. Men feminismen menar alltså att det är "patriarkala stukturer" som orsakar detta lidande för män? Hur tänkte man då?

Statistik säger att män i större omfattning än kvinnor utsätts för våld och det är farligare för en ensam man att gå hem genom staden eftersom denne löper större risk att utsättas för våldsbrott. Men med skrämselpropaganda om att "män är våldtäktsmän!" så lyckas feminismen i sitt uppsåt att osynliggöra det våld män utsätts för. Och när män råkar illa ut förklaras detta med att "han förtjänade det" eftersom män förväntas att ta skiten och som sagt, om man inte talar om det så finns det inte. Var finns jämställdheten i det?

Att tilltala någon med "lilla gumman" är sexism. Men det är uttalanden som "typiskt karlar" också. Eller när man som man meddelar avvikande åsikt får höra av feminister att man är "kränkt man". Varför tycker inte ledarskribenten att sexism riktad mot män ens är nämnvärt?

När det kommer till fixering av kvinnors utseende så står kvinnor till stor del för denna. Grupptrycket om "hur vi kvinnor skall se ut" är enormt och inom extremfeminismen så har det utkristalliserats en tanke om att "smala kvinnor förtrycker". Den här fixeringen är inget annat än något sjukligt men visst kan man göra det enkelt för sig och hävda att det beror på könsmaktsordningen...
Normalt funtade människor (alltså de flesta) anser dock att intelligens, universitetsutbildning och kreativa förmågor är mera värda än stora boobs.

"En del tror felaktigt att feminismen handlar om att helt ta makten ifrån männen. Så kallade ”jämställdister” tycker att det i stället borde fokuseras mer på att lyfta båda könen, och inte bara det ena. Att det skulle vara mer jämställt. Men saken är ju den att för att uppnå jämställdhet krävs det att kvinnor lyfts mer, då de de facto har mindre makt än vad männen har i dag.
För den som, mot förmodan, tvivlar på detta är det bara att titta på vilka som har majoriteten i de flesta styrelser och som sitter på flest chefspositioner. Just det – männen."

Jämställdister tror på jämställdhet och av den enkla anledningen är jämställdister skeptiska till feminismen. Makt mäts inte enbart genom VD-poster och styrelseuppdrag. Och skall vi börja dela upp makten mellan könen skulle det vara mycket klädsammare om vi började med de största maktfaktorerna som idag innehavs till största delen av kvinnor, nämligen den sexuella makten och den ekonomiska makten. För som det är nu är det kvinnor som väljer sina livspartners och vem som skall bli far till deras barn. Mannen kan förvisso "meddela sitt intresse" men det är inte upp till honom att avgöra, det är kvinnan som gör valet. Och när det gäller familjers ekonomi så har det visat sig att det är kvinnan som har makten, som gör val (eller ger medgivande) av bil- och husköp, vart man åker på semester. Faktum är att kvinnan i en familj disponerar och konsumerar 80% av familjens gemensamma ekonomi och har då en ekonomisk makt.
Funny shit dock, feminismen anser ju att män skall omskolas i hur de konsumerar eftersom "mäns konsumtion" är en belastning för miljön...

Man kan ju också fråga sig varför feminismen inte anser det vara en jämställdhetsfråga att ha jämn könsfördelning i yrken som inte ger enskild makt men som är farliga och tunga? Vore det inte mera jämställt med fler kvinnliga gruvarbetare? Feminismen tummar gärna på säkerheten gällande brandmän för att få fler kvinnliga sådana men är man beredda att tumma på säkerheten för att få fler kvinnliga takplåtslagare? Eller ger plåtslagaryrket inte med tillräckligt hög status så att det är värt det?

"Men för den skull behöver det inte betyda att det bara är kvinnorna som gynnas av feminismen. Tvärtom har männen också mycket att vinna på att bli av med samhällets patriarkala strukturer. Redan vid födseln trycks vi in i strikta könsramar. Som man ska du vara stark, händig, inte så känslosam och kunna försörja familjen. Passar du inte in i dessa ramar kan det snabbt bli väldigt jobbigt.
Vi vet också att självmord är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Enligt statistikbyrån begås ungefär två tredjedelar av självmorden av män. Det är ofta också svårare för män att vinna i vårdnadstvister, som om de absurt nog skulle vara sämre på att ta hand om ett barn bara på grund av sitt kön. Båda de här sakerna kan kopplas till könsnormer och pressen att leva upp till dem."
Att jämställdister ställer sig tveksamma till feminismen har till stor del sin förklaring i att feminister gång på gång hävdar att även män gynnas av feminismen. På vilket sätt gynnas män av att utpekas som ett kollektiv som skuldbeläggs?  På vilket sätt gynnas män av en ideologi där kön, sexuell läggning och hudfärg skall vara helt avgörande för vilka privilegier du skall inneha? För det är precis det feminism handlar om, vilka privilegier du skall ha, jämställdhet är helt ointressant för en feminist.
Och eftersom "vit heterosexuell man" inte skall betraktas som annat än bottenträck som det är fritt fram att skuldbelägga och håna är det kanske inte så konstigt att feminismen möter visst motstånd. Av just vita heterosexuella män som helt enkelt anser att lika rättigheter för alla är självklart.
Feminismen har inte presenterat en endaste lösning eller ens varit villiga att diskutera varför män utsätts för våld i den omfattning de gör, varför de mår så dåligt som de gör, varför flest män dör i arbetsplatsolyckor eller varför män är körda i vårdnadstvister. Kanske av den enkla anledningen att om man inte talar om problemen så försvinner de?
Den enda förklaringsmodellen feminismen har presenterat är teorier som "patriarkat" och "könsmaktsordning". Tyvärr räcker det inte, det är som att svara "jultomten" om någon frågar varifrån alla julklappar under julgranen kommer ifrån. Det är liksom långt ifrån alla som tror på det.

Så frågan om varför vi behöver feminism är verkligen befogad. I alla fall om utfallet skall vara jämställdhet. För feminism per se och hur den ser ut idag är både odemokratisk och diskriminerande, båda mot kvinnor och mot män.
Så istället för en textvägg som inte förklarar någonting alls borde ledarskribenten svara på sin egen frågeställning om varför feminismen behövs.



torsdag 21 augusti 2014

Hur möter man ett besinningslöst förminskande av mäns lidande?

Nina Fellman tycks vara tillbaka från semestern och efter att ha läst hennes ledaralster "Hur möter man ett besinningslöst våld?" inser man snabbt att människan är i mer högform än vanligt....


Och visst beskriver Fellman situationen i Syrien och Irak helt korrekt när hon skriver att "striderna och hatet som växer mellan de olika politiska fraktionerna, mellan etniska och religiösa grupper och om kontroll över skiftande territorier måste ses som ett totalt sammanbrott för all politisk kontroll på central nivå, för alla de vardagliga funktioner som upprätthåller det vi kallar civilisation."
Men sen bär det, som vanligt, in i räcket igen...

"Vi bevittnar, stumma och hjälplösa ett allas krig mot alla, där det som vanligt är kvinnorna och barn som befinner sig längst ner i hierarkierna som får lida mest."
Varför denna norm att det är alltid är kvinnor som drabbas värst? Att kvinnor och barn lider är ostridigt men det gör männen också. Om de fortfarande är vid liv vill säga.
När 257 skolflickor i Nigeria kidnappades så reagerade hela världen men inte många ord yttrades om de 59 pojkar som dödades i samma räd. De sköts kallblodigt eller höggs ihjäl med machetes, vissa brändes levande. Pojkarna avrättades men flickorna skonades, avrättningarna ansågs antagligen inte tillräckligt upprörande för media att skriva om, åtminstone inte i paritet med kidnappningarna?

Och i Syrien/Irak dödas männen lika urskillningslöst. De dödas med en kula i huvudet medan kvinnorna skonas.
"När man läser rapporterna om yezidiernas lidande på Sinjar-berget, om hela byar som utplånats för att att man vägrat konvertera, om kvinnor som kidnappas för att giftas bort med krigare från andra regioner, vaknar minnen från tidigare, inte så avlägsna humanitära katastrofer."
Nina Fellman är alltså väldigt noga med att påtala att kvinnor kidnappas men inte ett ord om hur "hela byar utplånas". De utplånas helt enkelt genom att männen avrättas. Skott i nacken på dem bara, sen är det klart. Men ändå är det kvinnorna som drabbas värst?

Krig är ingen tävling i lidande bästa Nina! All civilbefolkning som drabbas av krig drabbas lika illa oavsett! Att som du gör, förminska mäns lidande, är ren misandri.
Snart sagt varje ledare nuförtiden handlar mera om kön och om vem som är offer istället för att belysa den egentliga problematiken. Kanske för att det är politiskt korrekt? Men nu har ju självaste chefredaktör Jonas Bladh klargjort för oss gräsrötter att man sätter en ära i att vara just PK. Och PK kommer man förmodligen att förbli, alltid. Kanske chefredaktör Bladh tror att känna empati och vara PK är samma sak? Säkert är det så, i alla fall så länge "empatin" inte omfattar män så är det nog helt korrekt slutsats...
 

onsdag 20 augusti 2014

Ibland bara måste man sparka in vidöppna dörrar, bara för att man kan?

En notis i dagens Nyan berättar i sin rubrik att normen på segelfartyget Albanus har krossats.
Ajdå, har man fått haveri av nåt slag och fått tjall på normen var min första tanke. Men efter att ha läst vidare förstod jag att "norm" inte är en fartygsterm. Men Albanus har fått en ny befälhavare och det är tydligen denna befälhavare som krossar normen på Albanus. Frågan är bara, vilken norm är det som krossas? Att fartyget fått en befälhavare? Knappast, alla fartyg i handelsflottan har befälhavare ombord och Albanus är inget undantag. Vidare i artikeln kan man läsa att den nya befälhavaren är den första kvinnliga ombord och då börjar man fundera om det är med detta man krossat en norm? Vilken norm då i så fall? Den flera hundra år gamla vidskepelsen att kvinnor ombord på ett fartyg betyder otur? Nej knappast, kvinnor har mönstrat fartyg i snart hundra år så nåt bättre får man ju lov att komma med. Och skulle det ha varit så att kvinnor inte hade varit tillåtna att mönstra på Albanus tidigare så hade vi nog hört ett och annat från både DO och JK om detta. Så vilken norm har man krossat? Förvisso är sjöfarten en mansdominerad bransch men det är fritt för alla att söka sig jobb inom sjöfarten, kön spelar ingen roll. Vissa normer finns ju men de har inget med kön att göra. Till exempel så finns det vissa restriktioner för nautiker gällande hälsan, är man färgblind kan det vara ganska kört i den branschen men faktum är att män drabbas oftare av denna åkomma än kvinnor...

Så vilken norm menar man? Hade en kvinna mönstrats för att pumpa iland latrinet hade det inte heller varit fråga om någon norm som krossats även om det hade varit mera normbrytande eftersom (enligt statistik från Transportstyrelsen) endast 1,5% av maskinmanskapet inom sjöfarten består av kvinnor (motsvarande andel kvinnor för däcksmanskap är 12,7%). Men det kan ju bero på att maskinrummet är den farligaste, tyngsta och skitigaste platsen att jobba på ombord på ett fartyg?

Nu verkar det ju som den nya befälhavaren sökt jobbet genom sina egna fria val och inte för att påvisa någon könsmaktsordning inom sjöfarten så ingen skugga skall falla över henne för Nyans något plumpa rubriksättning. Personligen önskar jag den nya befälhavaren, hennes besättning och fartyg all lycka och välgång på de sju haven!


Men könsmaktsordningen lär härja vilt i våra skogar också...

TV4-nyheterna igår såg jag ett reportage om en skogskurs som riktar sig till unga tjejer. Inget fel i kurser som riktar sig enbart till tjejer eller killar, jag tycker det är helt ok att barn och ungdomar ges en möjlighet att pröva på nya grejer och kanske på det sättet förverkliga sig själv. Men det som stör mig är den dubbla agendan. Syftet är också "att man vill förändra branschen, så den blir mer jämställd". Och detta gör man alltså genom att rikta sig till barn mellan 10-13 år, detta för att man vill försöka påverka dem innan de blivit så gamla att de redan bestämt sig för vad de vill göra. Men är det inte precis det jämställdhet handlar om, friheten att göra sina egna val oberoende vilket kön man har?
Om det nu är så jäkla viktigt att alla gör val som ger lika utfall gällande könsfördelningen på en arbetsplats, vilka skall då göra "eget "rätt" val" vilket inte alls behöver vara samma sak som "eget fria val"? Om det nu är så himla viktigt att exakt lika många kvinnor som män jobbar i skogsindustrin så kan man väl omfatta även denna i lagförslaget om könskvoteringar inom bolagsstyrelser? Och så kan man ju omfatta även takplåtslagare och asfaltsläggare också, så det blir mera jämställt!

Och åter igen, låt barnen ha kul och köra skogstraktor, inget fel i det. Men de är barn och låt dem vara just det, barn. Ge fan i att indoktrinera en massa genusskit i dem, låt dem ha kul och låt dem tänka själv istället.

onsdag 6 augusti 2014

Jämställd medborgarbrandkår, något bättre än kattskit?

I Nya Åland finns en artikel om frivilliga räddningstjänsten på Vårdö vars larmgrupp består av sju kvinnor och sex män. Man har alltså en jämnställd kår och egentligen är det inget märkligt med det. Alla, gammal som ung, man som kvinna, har plats i frivilliga brandkåren. Det finns inga krav på könskvoteringar eller lika val och utfall, alla får bidra med vad man själv tycker.
"Vi har jättekul tillsammans allihop och det är tur. Annars skulle vi nog inte orka hålla på som vi gör"
Och det är precis så det skall vara. Klarar man inte fystestet för rökdykare finns det andra uppgifter, pumpar skall köras, slangar skall dras, belysning riggas eller så behöver man någon som kan hantera hydraulverktyg. Vissa är hejare på att få igång tjuriga motorsprutor, andra är ena jäkla fenor på att backa tankbilar. Så alla behövs! Och att man har kul tillsammans är bara en jättebonus.

Nu är man som sagt väldigt jämställda i just den här kommunens frivilligkår, hade siffrorna varit omsvängda, att man varit sju män och sex kvinnor i larmgruppen så hade det också varit lika jämställt men vete katten om misandriblaskan hade gjort reportaget då, de har ju en lite annan syn på vad som skall ses som "jämställt"...

Nyans ledarskribent tycks nämligen ha ett ont öga till medborgarbrandkårerna, i ett tidigare blogginlägg beskrivs ledarskribentens anklagelser mot räddningstjänsten om maktstrukturer och om "brandkårsgubbar som alltid toppar tanterna på fritids".
I en annan ledare värderas brandkårernas insatser och ungdomsarbete som "inte kattskit, men det är ju inte guld och ädla stenar heller".

"Vi är brandkårsgubbar som alltid toppar tanter på fritids och vårt primära syfte är att bevara gamla maktstrukturer. Bränder är inte vårt problem, det är ju bara kattskit..."
Så oavsett hur jämställda våra medborgarbrandkårer än är så kommer deras (ovärderliga) insatser inte att värderas högre än något bättre än kattskit av media.
Eller är det kanske dags för Nyans ledarskribent att  göra en pudel och äta upp kattskiten?