Dirigerar media vår egen undergång?

Parlamentsvalet i Ankdammen är över och Liberalerna som fick flest röster är fullt upptagna med att bilda regering. Och Nya Åland är redan i full gång med att kampanja för att de partier som är kritiska till invandring och fick 7,6% av rösterna inte ska ges något som helst inflytande. Genom att brunmåla och polarisera de partier som inte har samma värdegrund som de själva hoppas media att man skall kunna kväsa de medborgare som "röstade fel". Man gör alltså precis samma misstag som i det västra grannlandet när Sverigedemokraterna knep några mandat i riksdagsvalet 2010. Strategin att polarisera SD har dock snarare lett till att SD idag är större än någonsin i opinionsmätningarna där man idag ligger på +20% av rösterna om det vore val idag. Och historian verkar nu upprepa sig...

Först ut var Johan Orre som i en ledare kallar partiledarna Bert Häggblom, Obunden samling och Stephan Toivonen, Åländsk demokrati för "bruna sörjan".

"Det måste ses som ett misslyckande för de etablerade partierna att de två personer som starkast har profilerat sitt Åland som avståndstagande från omvärldens kriser och propagerar för att skicka biståndspengar för att försöka ge människor ett värdigt liv i städer som i dag ligger i ruiner lyckades locka nästan sex och en halv procent av samtliga röster"

Eftersom ledarskribenten vägrar att se verkligheten så blir argumenten där efter. Man talar hela tiden om flyktingströmmar och ansvaret att hjälpa dessa flyktingar. Av de tusentals människor som väller in i EU dagligen så är väldigt få flyktingar, de är migranter. Flertalet av de som "flyr" kommer inte från krigsdrabbade områden och de flyr inte från krig, de söker efter en högre levnadsstandard. Men det finns människor som verkligen flyr från krig och terror men det är långt ifrån alla som kan ta sig vidare till Europa, många blir kvar i flyktingläger. Och de här människorna som blir kvar far illa eftersom FNs flyktingorgan UNHCR inte har resurser att hjälpa alla. Det råder brist på allt från hygienartiklar till filtar, tält och mediciner och man har tvingats halvera matransonerna. En av orsakerna till det är att många länder valt att dra ned sina bistånd till UNHCR och istället prioriterar att hjälpa de migranter som tagit sig till Europa. Enda chansen för de här människorna att ta sig ur flyktinglägrena är att läget blir så stabilt att det är säkert att återvända hem eller att de blir vad man kallar kvotflyktingar. Problemet är bara att få länder har tillräckliga resurser att ta emot dessa kvotflyktingar eftersom dessa resurser istället läggs på migranterna...
Det som kanske är mest skrämmande är att ledarskribenten verkar förneka flyktinglägrens existens och det lidande de minskande bistånden innebär. Varför brunmålar man annars politiker som anser att man ska prioritera att resurser ges till dem som kan hjälpa på plats? Varför är det rasistiskt att vilja förhindra att människor dör i de här lägren på grund av bristen på läkarhjälp och medicin?

I gårdagens Nyan var det dags för en ny ledare i syfte att rasiststämpla och brunmåla de som har en annan värdegrund.

"Precis som i övriga europeiska områden verkar det på Åland finnas ett behov av att ge politisk makt åt dem som vill använda sin makt åt att låta bli att hjälpa"

Exakt i vilket sammanhang har de här partiledarna sagt att man ska låta bli att hjälpa? Det verkar som ledarskribent Karin Erlandsson är missnöjd med valresultatet men för den sakens skull behöver man väl inte komma med direkt felaktiga påståenden. Tror ledarskribenten att rasiststämpeln tar bättre om man grundar med lite lögner först och sedan sprider missaktning över de medborgare som inte röstade som hen?

Nya Åland kommer att slita ut många sådana här de närmaste fyra åren.

Det finns människor som tycker att man skall hjälpa alla flyktingar och migranter villkorslöst och oavsett vilka konsekvenser det innebär. Och vill man tycka så skall det ju naturligtvis vara fritt fram att göra det. Men med vilken rätt slår man rasiststämpel på alla som inte håller med och tycker annat? Man kan undra vilken bevekelsegrund de här människorna har eftersom det emellanåt verkar te sig som en inbördes tävlan i godhet där det är viktigare att man får många "gilla" på Facebook och Twitter än att man verkligen kan sörja för att ta hand om de nyanlända.

För är man "en god människa" så är det också fritt att sprida hat med samma retorik som sanna rasister sprider sitt hat. Skillnaden är att man kan göra det oemotsagd och utan att det får konsekvenser. Det är helt ok att hata andra människor bara de man hatar är av visst kön och har en viss hudfärg. Det är fråga om exakt samma retorik fast målgruppen är en annan. Men det är fråga om det "goda hatet" från de "goda människorna" och därför är det ingen jävel som reagerar när en före detta tidningsredaktör som anser att halva befolkningen är ett problem nu blev invald i Ankdammens parlament. Eller att en liberal som också blev invald anser att föräldrars liv ska detaljstyras av makten i sann DDR-anda eftersom de inte klarar av att göra egna val.
Såväl tidningsredaktören som liberalen är uttalade feminister och representerar en ideologi som är synnerligen odemokratisk. Det som är oroande är att dessa värdegrunder kommer att få ett  större inflytande i vårt parlament än de som är kritiska till invandring eftersom man inte vågar annat.

Och det är här det blir problematiskt. Man anser alltså att det ska vara fritt att andra människor kommer hit och tar del av vår välfärd medan man samtidigt pissar på i stort sett halva befolkningen som är födda och uppväxta här genom att betrakta dem som ett enda stort problem redan från förskolan. Det är den överlägset bästa grogrunden för rasism! Så det bästa sättet att bekämpa rasism är att först bekämpa den feminismen som öppet diskriminerar människor av visst kön. Men nu gör man ju precis tvärt om...

Vill man vara migrantkramare så får man väl vara det då. Men man måste också få ifrågasätta om den fria invandringen verkligen är rätt väg att gå? Ser vi åter igen till vårt västra grannland så står man där nu inför en systemkollaps, man mäktar inte längre med den strida ström av migranter som nu väller in i landet. Man står inför ett allvarligt haveri och hur absurt det kan tyckas så verkar vissa förneka att så är fallet.

Jag har några frågor jag skulle vilja ställa, det är fritt fram för vem som helst att besvara dem så länge man gör det sakligt och utan personangrepp på vare sig meningsmotståndare, migranter eller partiledare. Hoppas dessa premisser inte gjorde det för svårt nu...

Det är väldigt många män som migrerar till Europa, man uppskattar att 75% av de nyanlända är män. De övriga 25 procenten utgörs av ungefär lika stora delar kvinnor och barn.
Det hävdas i media att kvinnor far mest illa i de områden där IS härjar. Varför är det då mest män som kommer till Europa? Och om det är kvinnor som drabbas värst, hur kan det då vara tillräckligt säkert för dem att stanna medan männen ger sig av?

I media har man ett antal gånger jämfört dagens flyktingström med evakutionen av Karelen efter finska vinterkriget 1940. Man menar på fullaste allvar att eftersom man klarade av att ta hand om hundratusentals människor som var tvungna att fly från Karelen trots att man befann sig i krig så klarar man av att ta emot lika många nu. Minst. Vad man inte beaktar i det argumentet är att det rådde undantagstillstånd i Finland vid den här tiden, man var helt enkelt tvungen att upplåta sin egendom till staten och utföra det vad staten ålade medborgarna att göra. Utan snack.
Menar man att Finland nu ska införa undantagstillstånd och tvångsrekvirera enskilda medborgares egendom och upplåta den till flyktingar? Frågan om tvångsrekvirering av tomma fastigheter har varit och är på tapeten i Sverige där medborgare nu är oroliga att deras sommarstugor kan komma att tas i beslag. Är det så vi ska lösa flyktingfrågan så är frågan när och inte om vi kommer att befinna oss i ett regelrätt inbördeskrig. För skillnaden nu från då är att kriget skapade en solidaritetskänsla bland medborgarna, vårt land var hotat och vår demokrati stod på spel och det var vårt eget folk som behövde hjälp. Därför upplät man sina hus för de som flydde. Man skickade iväg barnen i hopp om att de skulle få det bättre, männen drog ut till fronten och kämpade med sina liv som insats och kvinnorna kavlade upp ärmarna och utförde de sysslor männen tidigare gjort.
Varför stannar inte männen i de krigshärjade områdena kvar och slåss mot IS? Varför skickar de inte iväg kvinnorna och barnen och tar fighten mot dem som hotar deras familjer och hela deras tillvaro? Varför flyr de istället? Och varför lämnar de kvinnorna och barnen efter sig?
Jag ställer frågorna därför att jag uppfostrats till att känna att kvinnor och barn har ett skyddsvärde. Jag antar att det är en god manlighetsnorm att sätta kvinnor och barn före sig själv som man. Men nu var det ju så att manlighetsnormer ska bekämpas och förintas anser feminismen eftersom mansnormer uppenbarligen är ett problem.

Saknar de här männen som flyr de goda mansnormerna som kvinnors skyddsvärde, den som feminismen bekämpar och är det därför det är tacksamt att ta emot dem? Och det oavsett att avsaknad av goda mansnormer ofta leder till problem som att om en individ inte ser kvinnans skyddsvärde så kan man också behandla kvinnor hur som helst?
Det finns kulturförnekare, alltså människor som på fullaste allvar påstår att de nordiska länderna inte har någon egen kultur. Men de har fel, vi har en egen kultur och en del av den kulturen är att vi formar människor efter de normer vi satt upp. Såväl kvinnliga och manliga normer är en del av vår kultur och det är ju ganska uppenbart att andra kulturer satt andra normer för kvinnor och män än de vi har och kulturkrocken leder till att skapa motsättningar. Har jag rätt eller fel eller är jag som vanligt bara rasist?
Jag förstår att det är svåra frågor så istället kanske vi bara smackar rasiststämplar istället för att söka svar och så är den saken ur världen. Det har ju funkat hittills så se upp kaklet för här kommer vi i hundra knyck!

Toklandet är på gång också: https://toklandet.wordpress.com/2015/10/20/brander/

 

Onsdagen då identitetspolitiken blev ett faktum

I gårdagens Nyan mästras åter igen medborgarna till att ha de rätta värderingarna. Spaltens skribent Mårten Sundberg förklarar för oss att det spelar ingen roll vad man gör eller säger, det är vem som säger eller gör något som har betydelse. Det handlar om att ha rätt ingångsvärde sedan är det skit samma vad man säger eller gör. Är man till exempel socialdemokrat så har man rätt värdegrund och räknas som en god människa och då skall man dömas efter värdegrunden och inte efter sina gärningar. Representerar man dock ett parti som till exempel är kritiskt till massinvandring så är man en dålig människa som skall betraktas som paria och allt man säger eller gör är då fel, fel, fel! För det handlar om ingångsvärde. Och det är identitetspolitik i ett nötskal!

Aningen problematiskt blir det ju för även personer som är kritiska till invandring kan ju säga saker som är vedertagna fakta, som till exempel att jorden är rund. Att då börja argumentera att så är icke fallet kan leda till att man blir överbevisad och därför gör man personen som argumenterar med fakta till "icke trovärdig" genom att påtala dennes värdegrunder istället. Skit i vad han säger för han har fel värdegrund, liksom.

Era dumma rasistjävlar som påstår att jorden är rund, hur var det nu med era ruttna ingångsvärden nu igen??

Och det är precis det som sker i nämnda spalt. Spaltredaktören ber helt enkelt ÅD's Stephan Toivonen att hålla käften. Inte för att två av de fyra av de kandidater är dömda för brott (vilket redaktören också är noga med att påtala) utan för att Toivonens har fel värdegrund. För skulle det ha minsta relevans att kandidater som ställer upp i parlamentsval i Ankdammen är dömda för brott så skulle till exempel socialdemokraterna vara i rejält blåsväder vid det här laget. Men nu är inte socialdemokraterna inte särskikt illa ute för det var ju det här med ingångsvärdet. För är man såsse så är man god och då spelar det inte så stor roll att man i sitt parti har personer som dömts för barnmisshandel, förfalskning och fusk med bostadsbidrag. För har man rätt ingångsvärde (de är ju goda människor) så kan ju deras gärningar på något sätt förklaras och ursäktas och gärningarna skall inte vara en belastning. För det handlar egentligen bara om värdegrund och de har ju rätt värdegrund, inte sant?

Retoriken man använder när brott blir en belastning för vissa men inte för andra är rätt intressant. Man började med en artikel där ett parti pekas ut för att ha flest dömda brottslingar i medlemslistan. Syftet med artikeln är så uppenbart, eftersom Åländsk Demokrati har fel värdegrund skall de till varje pris svartmålas och ÅD måste ses som paria av medborgarna, allt annat vore katastrof.
Dessvärre slog det bakeld i artikelförfattaren Annica Lindströms misskrediteringskampanj mot detta enskilda parti när denne dagen efter fick göra en pudel då det visade sig att man "missat" att en socialdemokrat dömts för misshandel av minderårig år 2013. Och det är med denna pudel det blir riktigt pinsamt för Nyan. Helt plötsligt så delar socialdemokraterna förstaplatsen med Åländsk Demokrati över antalet dömda medlemmar.
Men det som blir mest pinsamt är att man undrar hur ÅD's partiledare ställer sig till att en av deras kandidater dömts för misshandel av minderåriga men glömmer att ställa samma fråga till Socialdemokraternas partiledare. Hade det inte varit relevant fråga att få ett svar på även från sossarna? Nej visst ja, såssar har ju rätt värdegrund, vi glömmer frågan!

"Hur ställer du dina kandidatkollegers brott i jämförelse med brotten som ni lyfter fram för flyktingar från vad ni kallar för högriskländer"?

Frågan ställdes av Nyans politiska reporter Annica Lindström till ÅD's partiledare men jag skulle vilja ställa samma fråga till henne om än något omformulerad.

Hur ställer du och din tidning er till brott begångna av socialdemokrater i jämförelse med brotten som ni lyfter fram för medlemmar från partier ni kallar rasisitiska?

Jag förstår att frågan är knepig att besvara eftersom det delvis är fråga om exakt samma typ av brott och att det är svårt att angripa min värdegrund. Så det känns säkert befriande att den vite riddaren Mårten Sundberg kom till undsättning i Spalten där han korrigerar ditt misstag att nämna antalet dömda när du borde ha använt hur många procent dömda istället.

För att, genom att presentera statistik med procent så putsar Mårten socialdemokraternas siffror, man toppar inte längre brottsstatistiken om man använder "andel procent" istället för "antal dömda". Då sossarna ställer upp med över femtio kandidater så blir ju procentandelen dömda löjligt låg, under 5% faktiskt. Och  ställer man det mot de fyra kandidaterna i ÅD varav två är dömda, så hamnar man på oerhörda 50% dömda brottslingar och skandalen är ett faktum.
Men låt oss för en stund vara konsekventa och fortsätta räkna procent och använda Mårtens retorik.
Av de dömda socialdemokraterna har en medlem dömts för misshandel av minderårig och en medlem har dömts för två brott, bidragsfusk och förfalskning.
Av de totala brotten har 66% begåtts av en kvinna och 33% procent av brotten är barnmisshandel. Varsågod Mårten och Annica, där har ni lite statistik att grilla den socialdemokratiska partiledningen med! Men nu var det här med värdegrund, det är ju GODA människor som dömts så därför låter ni bli...

Och är man en god människa som säger sig stå för tolerans, alla människors lika värde och demokrati så kan man faktiskt bete sig nästan hur grisigt som helst. En av de dömda, Igge Holmberg, levererade en insändare i Nyan där denne tvår sina skitiga händer genom att ge sig på och vuxenmobba en i det här sammanhanget totalt oskyldig människa som inte har ett skit med saken att göra.
Igge Holmberg pekar ut en kommundirektör för att vara nazist av den enkla anledningen att det blir jobbigt att argumentera med fakta, därför är det tacksamt att istället angripa värdegrunden hos någon annan genom att ansluta till den hatgrupp bestående av "goda och toleranta" som på sociala medier på ett vidrigt sätt visat en total intolerans och ett fruktansvärt hat mot någon med andra värderingar trots att de säger sig vara så jävla öppna och toleranta mot andra.

Fakta min goda Igge är att nämnda kommundirektör offentligt uttalat sig och tagit avstånd till Nordisk Ungdom där denne tidigare varit verksam. Nämnda kommundirektör har dessutom, mycket tack vare "de godas" hatdrev, gjort avbön inför sittande fullmäktige. Fakta min gode Igge är att det är fan så mycket mera än vad du har gjort för du tycks ha lite svårt att offentligt ta avstånd från de gatstenskastande ideologier du så uppenbart har svårt att låta bli att sympatisera med. Fakta min gode Igge är att "allas lika värde" innebär att Sveriges kronprinsessa har samma värde och att det strider mot "allas lika värde" att kalla henne för "parasit". Min personliga aspekt, tycker du det är modigt att ge sig på ett spädbarn? Fakta min gode Igge är att sossarnas partiledare tagit dina märkliga utspel i försvar med samma argument som du kritiserar, dina utspel har i det närmaste beskrivits som just pojkstreck och din fortsatta karriär som gaplapp för sossarna som en "mognadsprocess". Fakta min gode Igge är att du var 45 fyllda när du misshandlade en 16-åring och det kan inte med den godaste vilja i världen bortförklaras som ett pojkstreck. Om jag tycker det var modigt av dig att ge dig på en 16-åring? Nej, inte särskilt. Men nu har du "rätt värdegrund" eftersom du påstår dig vara för allas lika rätt och demokrati och därför kan du bete dig så här utan att få jobbiga frågor från media.

Enligt valprognoserna och opinionsmätningarna störtdyker Socialdemokraterna inför höstens val.
Allt tyder på att det kanske inte blir så många platser för dem i Ankdammsparlamentet så fasen vet om Igge får plats där. En sak verkar dock betydligt säkrare, kommundirektören som Igge påstår vara nazist kommer högst troligen att ha jobbet kvar även efter valet.

När godheten blir problematisk

Socialdemokraterna har i såväl insändare som på sin blogg propagerat för att fler kommuner i Ankdammen skall ta emot flyktingar och frågor på det?
Ja faktiskt, några frågor på det! Om nu socialdemokretarna anser att Ankdammen skall ta emot fler flyktingar än de planerade 25, varför dissade man då Teuvo Hakkarainens förslag att skicka de 15 000 flyktingar som Finland förväntas ta emot till Ankdammen istället?

Blir det inte problematiskt när Socialdemokraternas partiordförande ena dagen tillrättavisar Teuvo Hakkarinen och kallar förslaget för aggressiv attack för att några dagar senare tycka att Ankdammen borde ska ta emot fler flyktingar?
Bästa Socialdemokrater, hur ska ni ha det nu egentligen? Enligt de senaste prognosen så kommer uppskattningsvis mellan 25 000 till 30 000 personer att söka asyl i Finland i år, den tidigare prognosen att det skulle röra sig om 15 000 personer fick man revidera så sent som i fredags.

"Till Åland är alla välkomna, oberoende om man flyttar hit på grund av arbete, kärlek, studier eller för att fly undan krig och förföljelse"

Men om man flyttar hit efter inrådan av Hakkarainen så kan man räkna med att få ett helvete...


Bra skit på Toklandets blogg idag: https://toklandet.wordpress.com/2015/09/05/vad-skulle-en-miljard-kunna-gora/

De goda och toleranta vill inte ta emot fler flyktingar

Förra veckan gjorde Sannfinländaren Teuvo Hakkarainen ett spektakulärt utspel på Facebook då denne tyckte att de 15 000 flyktingar som är på väg till Finland kunde skickas till Ankdammen. Uttalandet fick naturligtvis omedelbara reaktioner av de goda och toleranta som bemötte förslaget med tillmälen som idiot och finsk lantis. Man visade också sin tolerans med att tycka att Teuvo Hakkarainen ska landsförvisas.
Okej, uppenbart har Teuvo Hakkarainen dålig koll gällande de skattemedel som tilldelas Ankdammen men själva grundtanken, att befolka Ankdammen med 15 000 flyktingar borde ju i de goda och tolerantas ögon vara en alldeles lysande idé! Men eftersom Teuvo Hakkarainen vill skicka flyktingarna till Ankdammen på fel bevekelsegrund, att han inte vill ha dem i sitt närområde, så tycker de goda och toleranta att förslaget är skit. Hellre får 15 000 flyktingar drunkna i Medelhavet eller duka under i flyktingläger än att de kommer till vår Ankdamm på fel bevekelsegrund?

De goda och toleranta har ju marknadsfört flyktingmottagande som det bästa som kan hända vårt samhälle. Vi har en förhållande liten befolkningsmängd och befolkningstillväxten går för långsamt, vi är helt enkelt för få i vår ankdamm. Med 15 000 flyktingar skulle befolkningsmängden öka med nära 50% och det är ju lysande! Så varför är alla goda och toleranta som anser att Ankdammens befolkning behöver växa så negativa till förslaget?

Invandring är lönsam! Och den ger mångkultur och spetskompetens! Att ta emot flyktingar är ju det samma som att vinna högsta vinsten på Lotto, Stryktipset och V75 samma dag så varför är alla goda och toleranta så förbannade över förslaget?

Ankdammens lantråd  Camilla Gunell kände sig tvungen att i ett öppet brev bemöta Teuvo Hakkarainens utspel om de 15 000 flyktingarna. De 15 000 flyktingarna nämndes dock över huvud taget inte. Kanske för att förslaget kommit till på fel bevekelsegrund och kanske för att lantrådet kände sig så kränkt över felaktigheterna i utspelet att denne ansåg det mycket viktigare att tillrättavisa  Hakkarainen än att bemöta själva kärnfrågan, de 15 000 flyktingarna.
Lantrådet passade också på att i sitt bemötande påtala hur mångkulturella och duktiga vi är här i Ankdammen. Och att vi minsann tagit emot flyktingar. Flera stycken faktiskt, de senaste för si så där 7 år sedan men vad fan, det är den goda tanken som räknas!
De goda och toleranta ropade "bravo" och "hurra för lantrådet, där täppte vi allt till käften på den där jävla rasisten" och tyckte att nu gjorde vi bra ifrån oss!

Men de 15 000 flyktingarna då? Skall de lämnas åt sitt öde att dö där i flyktinglägren eller drunkna i Medelhavet? För varken lantrådet eller alla goda och toleranta tycks bry sig ett skit om kärnfrågan, den om vi ska acceptera förslaget och ta emot dem?
Nej självklart inte, hur skulle det se ut! Vi ska ju ta emot ytterligare 25 flyktingar förutom de 20 vi tog emot 2008 och med det har vi gjort vår heroiska insats!
För precis där går gränsen för vad även de goda och toleranta accepterar! När vanliga människor känner en genuin oro för de problem invandring kan orsaka kallas de rasister av de goda och toleranta. Så länge de goda och toleranta slipper konfronteras med det de propagerar för så håller de på som de gör, de bemöter folks oro för segregation och ökande brottslighet med hat och intolerans.
Men när de själva riskerar att bilar brinner i deras hembyar eller att de blir ögonvittnen till hederskultur där folk ramlar från balkonger eller när de själva riskerar att skäggpolisen knackar på deras port för att dela ut burkor till den kvinnliga befolkningen så då får det minnsan vara nog.
Då passar det bättre att känna sig kränkta för att en sannfinländare har fel bevekelsegrund och tycka att vi gör minsann rätt för oss i flyktingfrågan! Då är det bättre att de 15 000 flyktingarna får bli någon annans ansvar. Så slipper vi riskera att våra bilar eldas upp eller att vår asfalt färgas av blod om man plötsligt skulle hemfalla till att utöva lite hederskultur i södra förorten.
Det man kan fråga sig är, vem är det som är de verkliga rasisterna egentligen?

Nytt från västfronten, Ankdammen har fallit!

Om sommarens väder har det stötts och blötts tillräckligt så det här blogginlägget ska handla om något helt annat. Under våren och sommaren har det i mediernas insändarsidor förts en ibland helt bisarr debatt om Ankdammens planerade flyktingmottagning där "de goda" antirasisterna försökt att mästra och slå rasiststämpel på dem som haft några som helst synpunkter eller på något sätt ifrågasatt flyktingmottagning utan några som helst intentioner att vara rasistiska, folk har helt enkelt velat ha svar på helt adekvata och rimliga frågeställningar. Dessa sunt ifrågasättande har man kletat ihop med några rasistiska virrpannors åsikter och rasiststämpeln har suttit som en smäck varje gång.

 I övrigt har det varit en ganska lugn sommar men i mitten av juli fullkomligt slog bomben ned som fick media att vakna ur sommardvalan och de skitstormar som följde på de sociala medierna gjorde nya rekordnoteringar dagligen. Nyheten som orsakade skitstormarna var att det visade sig att Vårdös nyutnämnde kommundirektör Andreas Johansson haft ett förflutet inom högerextrema kretsar.
Som av en bisvärm attackerades både kommunen och Johansson av "de godas" hat där man på en nystartad hatarsida på Facebook krävde Johanssons omedelbara avsked och att rekryteringsgruppen som rekommenderade Johansson till posten åtminstone rullades i tjära och fjädrar innan de kastades ut i havet tillsammans med vederbörande. Det som kanske är mest skrämmande med de här "goda människorna" är att de kritiserat rekryteringsgruppen för att inte ha kollat sökandens bakgrund tillräckligt noga. Man borde förutom kompetens och meriter inom kommunförvaltning också ha kollat karlns värdegrunder, alltså gjort en åsiktsregistrering. Och detta helt oaktat att det är såväl diskriminering som olagligt att tillsätta tjänster utifrån sökandes värderingar lika mycket som det är att bedöma sökanden utifrån hudfärg, sexuell läggning eller kön.

Så här argumenterar alltså de goda och toleranta....

Läget efter den här olycksaliga dagen i mitten av juli kan bäst beskrivas som fullkomlig härdsmälta.
"De goda och toleranta" har visat total intolerans mot de som inte delar åsikten att om man gillar hamburgare och pizza så har man avsagt sig rätten till en egen nordisk kultur och gillar man kebab och grekisk yoghurt så gillar man också den hederskultur som innebär att kvinnor och homosexuella "ramlar" från balkonger och hustak. Om inte är man en jävla rasist och islamofob.
Något problematiskt blev det ju när de mest toleranta av alla goda och toleranta, Pridemänniskorna, äntrade scenen och inbjöds att på ledarplats i Nyan sprida lite av det fina hatet.

"Homofobi, rasism och antifeminism går alltid hand i hand, och de senaste åren i växande styrka, och därför är det vårt gemensamma ansvar att motarbeta all form av diskriminering, mobbning och ovärdig exkludering. För allt kokar ner till en enda kärnfråga: den om alla människors lika värde och därmed den självklara rätten till lika behandling"

Alltså, gillar man inte att kvinnor och bögar kastas handlöst från höga höjder är man alltså antifeminist, rasist och dessutom homofob och frågor på det?

Och knappast var det tolerans Pridearrangörerna visade när de tvingade en lokal krog att hala Prideflaggan och avsluta Pridesamarbetet då de bokat in en artist som Pridefolket ansåg ha för "heteronormativa sångtexter"? Det goda folket känner sig säkert nöjda över sin fina insats men hur tror de att det uppfattas bland heterosexuella? Om det är så skämmigt att sjunga om heterosexuell kärlek att man tvingas hala flaggan kanske heterosexuella känner att de inte är välkomna bland toleranseliten...

Var tolerant eller dra åt helvete!

Nya Åland har de senaste veckorna i ledare efter ledare skrivit om mångkultur, flyktingmottagning och rasism i en salig soppa. Och det enda syftet har varit att med alla till buds stående medel försöka banka in de rätta värdegrunderna i medborgarna. Vi har bland annat mästrats med påståenden som att alla argument mot flyktingförläggningar baserar sig på fördomar och rasism och saknar all medmänsklighet. Exakt vilka fördomar det skulle handla om eller varför det skulle vara rasistiskt att ha motargument får vi naturligtvis inte veta.

"Vi vardagsgoda sitter vanligen inte på statistik och välformulerade argument. Vi bara tycker att självklart, självklart ska man hjälpa. Vi har det tillräckligt bra för att välkomna många, och det är inte en så stor sak eftersom det är självklart. Så vi orkar inte ta debatten"

Nej, man vill helt enkelt inte ta debatten! Man vill över huvud taget inte bemöta några argument alls oavsett hur väl underbyggda och sakliga de än är! Saklighet och fakta är skitjobbiga saker för det goda folket. Av den enkla orsaken att saklighet och fakta inte viker undan för känslor och hat. För det är precis känslor och hat de "goda människornas" argument bygger på och de biter inte. Så det är mycket enklare att polarisera alla meningsmotståndare och göra dem till paria genom tillmälen som rasister, homo- och islamofober och kvinnohatare som dessutom troligen är pedofiler och djurplågare också...

"Vi är många som är goda, så där lite vardagsgoda som folk är mest. Som tycker det är helt okej att Åland tar emot många flyktingar, som tycker solidaritet är ett av livets hörnstenar och som uppbragda funderar över flyktingströmmen som ökar.

Vi kanske inte går i demonstrationstågen, det är mycket dagishämtningar och middagar, och vi kanske inte skriver insändarna, när skulle vi hinna? Vi är de tysta, goda människorna, vi som är tragedin"

Är det inte ganska uppenbart varför de lagom vardagsgoda människorna är så tysta? Tror någon att det är rädslan att få en brandbomb inslängd genom fönstret av någon stolle till rasist? Nej knappast, rädslan grundar sig snarare på risken att utsättas för "de godas" fina hat om man så mycket som yppar egna tankar om de här frågorna. Rädslan att bli kallad fascist och bli slängd i havet om man så mycket som knystar ett ord om att man kanske borde lämna Vårdös kommundirektör ifred eller att det inte är okej att kasta bögar från hustak är fan så mycket större än rädslan att få en gatsten slängd i skallen av en rasse.

Nyans ledarspalt har slagit rekord i stolleprov genom att släppa fram ledarskribenter som bland annat blandat äpplen och päron genom att hävda att invandring är lönsamt men glömt att skilja på arbetsinvandring och flyktinginvandring eller genom att hävda att vår egen kultur är ett minne blott.
Men dagens "oj, vi såg den aldrig komma ledare" står nog Feministparaplyets Mia Hanström för när hon i ledaren "Fattigdomen är problemet-inte människorna" vänder upp och ned på allt hon stått för tidigare. Det tidigare budskapet från ovan nämnda har ju varit att det är just människorna i allmänhet och männen i synnerhet som varit problemet. Att alla problem har berott på vilket kön man föddes med. Men nu kan vi vita heterosexuella män äntligen andas ut, det är ju fattigdomen som gör att vi begår brott, blir missbrukare och socialt utslagna och det har absolut inget med vårt kön att göra. Eller?

För att använda en metafor så kan man säga att det goda hatet nu sprider sig likt den radioaktiva strålningen efter en härdsmälta i ett kärnkraftverk och alla utsätts vare sig man vill eller inte. Det som är mest oroväckande är att det är val till Ankdammens parlament nu i höst och det troliga scenariot är att några av dessa spridare av "fint hat" efter valet kommer att sitta i nämnda parlament. Hatet kommer alltså att bli en maktfaktor.

 

Socialdemokraternas valaffischer kunde mycket väl se ut så här...

Huvudstadsregionen var först med att falla för vansinnigheterna men man kan efter sommarens skitstormar konstatera att det sunda förnuftets västra utpost nu också fallit. Medborgarna vågar inte säga något och söker desperat efter en nödbroms för att få slut på vansinnet och populistiska och rasisitiska politiska falanger som Sannfinländarna får ett allt större understöd. Inte för att finländarna skulle vara särskilt rasisitiska men av två onda ting väljer man det minst onda. Vilket naturligtvis får de goda hatarna att gå i taket ännu mer och ju mer de försöker mästra medborgare ju fler sympatiserar med dem som kan agera motvikt till vansinnet, Sannfinländarna.

Så är läget i Ankdammen just nu. Kanske jag i fortsättningen borde kalla mig krigskorrenspondent?
För ska man tro de goda hatarna så är ju det som händer i både Irak och Syrien trots allt bara petitesser, vi har ju bland annat en kommundirektör att störta...

 

 
 
 
 
 
 
 

Släckt gatubelysning gör 200% av männen till våldsverkare

I Nya Åland kan vi läsa hur förskräckligt det är när gatubelysningen är släckt om nätterna. Och det är som vanligt kvinnorna som drabbas värst. Det spelar ingen roll om män dödas i krig eller omkommer i arbetsplatsolyckor, det är alltid mest synd om kvinnorna. För att de mister sin make/sambo, pappa eller son. Alltid är det mest synd om kvinnorna, även när gatubelysningen slocknar...

"Man kan börja undra om det står någon bakom husknuten när man går förbi och som man måste vara rädd för. (Detta gäller framför allt för flickor och kvinnor)."

Självklart gäller det framför allt flickor och kvinnor! Speciellt eftersom män i högre grad än kvinnor riskerar att utsättas för våld på offentliga platser. Det är mycket farligare för män att vistas ute ensamma på stan men likväl är det kvinnorna det är synd om.

"Det allra sämsta rådet är att flickor och kvinnor ska stanna hemma för säkerhets skull eller ta taxi. Det gör mig riktigt arg. Det rådet begränsar flickors och kvinnors liv och betyder att man viker sig för de sega strukturer som klumpar ihop män som potentiella våldsverkare."

Okej, låt oss se på de här strukturerna som klumpar ihop män som potentiella våldsverkare och skrämmer kvinnor så till den milda grad att de inte törs gå ut om gatubelysningen är släckt. Vem är dom här som sprider falska rykten om att kvinnor förmodligen kommer att bli nedslagna och våldtagna av män bara de sticker näsan utanför dörren?
Radikalfeminister, ROKS och media representerar den strukturen som kletar och kletar om att finns det något att anmärka på så nog fan är det männens fel alltid. Alltid. De är exakt de här grupperingarna som ser mannen som ett enda stort problem. Skribenten som skrivit spalten i Nyan är till exempel en av dem. En av dem som anser att det är viktigt att vidhålla lögner som att kvinnor skulle löpa högre risk att utsättas för våld än män när det i verkligheten är precis tvärtom. Det är de här radikalfeministerna som notoriskt vidhåller att kvinnor har lägre lön än män för att de diskrimineras av ett patriarkat när det i verkligheten är för att kvinnor gör egna val som leder till att de tjänar mindre. För patriarkatet har en sak gemensamt med Jesus, det snackas mycket om dom men ingen jävel har någonsin sett dem...
Men om de här notoriska lögnarna tycker att det är viktigt att råda andra att "låtsas prata i telefon" och "ha nycklarna i beredskap" för att de själva gör det så för all del. Av misstag kanske en ensam man följer deras råd och slipper kanske bli nedslagen och rånad just den kvällen tack vare det.

 

 

Lilla vän, det är "hen" som är futtigt!

I gårdagen ledare, "Var inte rädd, lilla vän, för ordet hen", gör Nyans ledarskribent ett utfall mot de som inte tycks gilla ordet "hen" och av någon anledning tycks ledarskribenten tro att det, generellt sett, endast är män som skulle vara emot användandet av ordet. Läge för lite misandri, förminskande och sexism igen alltså! Eller kanske man skulle kunna kalla det för "nyanism"?

"Lag- och kulturutskottet föreslår att ordet ”hen” ska användas i åländsk lagstiftning"

Ett nollsummespel eftersom även den åländska lagstiftningen gör åtskillnad på kön och eftersom den innehåller så kallad blankettlagstiftning vilket kortfattat betyder att man drar en kopia på den finländska lagen och slår en ny stämpel under den utan att texten på något sätt redigeras och så gäller samma lag på Åland som i övriga Finland. Samma skit fast i andra fläktar alltså.

"I söndagens Nya Åland pejlade vår politiska reporter lagtingsledamöternas inställning till ordet hen. 13 vill att hen ska användas i åländsk lagstiftning, 9 är emot. 3 avstår från att rösta om frågan kommer upp, och 3 har ännu inte tagit ställning"

Ledarskribenten påstår alltså att män, generellt sett, är emot införandet av "hen". Underlaget för argumentet att det skulle vara endast män som är emot "hen" är alltså 28 personer. Ja du läste rätt, tjugoåtta! Förvisso är de folkvalda men att förankra ett påstående på ett underlag bestående av 28 personer är helt enkelt inte trovärdigt och det borde vara den allmänna inställningen till användandet av ordet "hen" de folkstyrda ska ta sina beslut på.

"Så låt oss slå fast det här en gång för alla:
Hen är inte:
1. Ett ord som ska utplåna könen.
2. Ett ord som i alla lägen ska ersätta ”han eller hon”.
3. Ett ord som förs fram av feminister med en könsneutral agenda"

Nehej, är det inte? Det är ju precis vad det är! Och det är precis de som inte till varje pris ska utplåna könen och inte i alla lägen skall ersätta han eller hon, alltså feminister med en könsneutral agenda, som håller på med precis det ledarskribenten påstår att de inte gör.

"Hen är däremot:
1. Ett ord som gör texter enklare att skriva och förstå. Till exempel: ”Föraren körde onykter. Hen körde i diket. ”"

Men det är väl fan vad man ska krångla till det bara för att kunna trycka in ett "hen" i en enkel text!Ska vi vara mer eller mindre tvungna att fördärva vårt språk för att det ska anpassas till "hen"? Det finns så många olika sätt att skriva samma mening med samma innebörd utan att behöva krångla till det.

Föraren körde onykter, denne körde i diket.

Föraren som körde onykter körde i diket.

Föraren körde onykter och körde i diket. 

Den onyktra föraren körde i diket. 

Så här kan vi hålla på hur länge som helst utan att det blir varken svårare att skriva eller förstå.

"Hen är också:
1. Ett ord som kan användas av och om personer som inte identifierar sig som man eller kvinna.
Den praktiska nyttan ordet har, överskuggas ofta av motståndarna som missförstått hen.
Det finns ingen värdeladdning i hen, ingen agenda, inget försök att sudda ut könen.
De som vill att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män, kan fortsätta tycka det"

Det här snömoset blir ju synnerligen problematiskt. Jag håller fullständigt med om att "hen" med fördel kan användas av personer som inte identifierar sig som man eller kvinna. Men vi andra då?
Vi som är helt på det klara vilket kön vi har, varför måste vi i tredje person pådyvlas och omtalas som "hen"? Jag vill inte bli omtalad som "hen", jag vill bli omtalad på ett sådant sätt att det framgår att jag är man. Till och med gubbslem är okej, då råder i alla fall ingen tvekan om mitt kön! Men "hen"...?
Vi som är män eller kvinnor och vi som tycker att vi är just män eller kvinnor ska likt förbannat omtalas som "hen"?
Det är ju ivrarna av ordet "hen" som totalt missförstått när de kallar män eller kvinnor som vill vara just män eller kvinnor för "hen". Och fast vi vill tycka att vi är just män eller kvinnor så suddas vår könstillhörighet ut, mot vår vilja.

"Kvinnorna är för, männen är generellt emot.
Är det till exempel för att kvinnor inte har något att förlora på en neutralisering av könen, medan männen har det?"

Normen att män generellt är emot grundar sig alltså på vad 28 folkvalda har svarat på en enkät om ordet "hen". Det skulle också vara synnerligen intressant att se källkritiken att kvinnor inte skulle ha något att förlora på en neutralisering medan männen har det? Exakt vad har männen att förlora? Ser vi till exempel på lagstiftningen som gör skillnader på könen avseende kvinnofridslagen, mödrars privilegier i föräldralagstiftningen eller lagen om den allmänna värnplikten där kvinnor fortfarande är undantagna så är det väl just kvinnorna som har något att förlora på en könsneutral lagstiftning. Men nu var det ju aldrig fråga om könsneutral lagstiftning eftersom det i så fall skulle vara en jämställdhetsfråga vilket "hen" aldrig kan bli hur mycket man än svamlar om det.. Nej, det är som vanligt fråga om ett feministiskt genusflumstänkande och då gäller det inte lagstiftningen och dess orsak och verkan, det handlar om hur man normkritiskt formulerar en lag när man skriver den, alltså inte vad man skriver utan hur man skriver det. Så att det blir mera jämställt!

 

Barn ska vara på dagis, så att det blir jämställt!

Förslaget till ny hemvårdslag har mötts av kritik. Och helt klart, det finns brister i förslaget, annat vore ju konstigt. Men den hårdaste kritiken lagförslaget möts av tycks vara att det ger föräldrar möjlighet att göra egna val. Och det vet vi ju alla, om människor tillåts göra egna val så faller hela den ideologiska tron på att jämställdhet skulle vara det samma som att alla gör lika val så att man får ett lika utfall. För allt annat är otänkbart, tänk om någon kan få fördelar och, vilket Gud förbjude, på andras bekostnad...

 

 

 

 

 

I programmet Rakt på i TV-kanalen Åland24 debatterade liberalen Ingrid Johansson lagförslaget med moderaten Petri Carlsson som har suttit med i arbetsgruppen som tagit fram lagförslaget. Och kritiken från Johansson är inte nådig, uppenbart har arbetsgruppen haft helt fel ingångsvärde när tanken med lagförslaget har varit att det är föräldrarna och inte politikerna som ska avgöra vad som är bäst för deras egna barn.

Efter att ha sett debatten kan man sammanfattningsvis beskriva det som att Carlsson står för den sakliga argumentationen medan Johansson står för den ideologiska övertygelsen, samt för raljerandet.

Johansson levererade en hel del ögonbrynshöjande argument men varningslamporna tändes en efter en i instrumentpanelen när hon redan inledningsvis gång på gång upprepade "jämställdhetsperspektivet". För måste man så ihållande förklara att det handlar om jämställdhetsperspektivet för att vanligt folk ska förstå så är det ju ganska uppenbart att det inte är jämställdhet man argumenterar för, det handlar om ideologin att alla ska välja lika för att få ett lika utfall och de som gör ett eget val skall på något sätt straffas för det.

 

Barn mår inte bra att vara hemma med sina föräldrar eftersom det inte finns forskning som styrker det. Nu sade inte Johansson så men hennes argument för att barn hellre ska vara på dagis medan föräldrarna jobbar var att det inte finns forskning som stöder uppfattningen att barn mår bra att få vara hemma med sina föräldrar. Carlsson gjorde dock en bra replik när han poängterade att det finns forskning som visar att barn inte har någon behållning av att vistas i grupp före de uppnår cirka tre års ålder och kan ta till sig det sociala sammanhanget och därför kan de lika bra vara hemma under den tiden, för det möjliggör att föräldrar gör egna val.

 

Johansson efterlyser också barnperspektivet men tycker ändå att det är viktigare att påtala jämställdhetsproblemet med att det är kvinnor (hon sade uttryckligen kvinnor) som förlorar på att vara hemma med barnen eftersom de tjänar mindre, får en lägre pension och riskerar att bli bidragsberoende när de blir gamla. Och det är väl det här som skaver, att kvinnor gör ett eget val och stannar hemma med sina barn. För det är absolut ingen som tvingar dem, vem skulle det vara? Beväpnade milisstyrkor? Eller är det åter igen det ideologiska patriarkatet som tvingar dem? Eller är det hus- och billånet, kostnaderna för segelbåt, sommarhus och semester i Thailand varje vinter som tvingar familjer att komma upp i en viss inkomst för att ha råd med sin levnadsstandard? Som jag sagt tidigare, ingen jävel tvingar någon att köpa segelbåt och har man en levnadsstandard som kräver en viss inkomst så är det helt och hållet ett eget val och det finns väl inget orimligt i att man också tar de konsekvenser valet innebär?.

 

Petri Carlsson har en ganska tydlig poäng när han påtalar att det är inte politikerna utan föräldrarna som ska avgöra vad som är bäst för deras barn. Responsen från Johansson blev att med härskarteknik raljera över Carlssons "kunskapsförakt" då denne tydligen inte anammat den feministiska forskningen. För det är ju uppenbart att det är den feministiska forskningen som skall ligga till grund för familjepolitiken, dessa ideologiska önsketänkanden måste ju vara så mycket bättre än all annan forskning som baserar sig på något trivialt och intetsägande som fakta!

 

Ingrid Johansson har i en insändare meddelat att hon kommer att ställa upp i höstens ankdammsparlamentsval. Och genom att presentera snömoset hon levererar som jämställdhet så finns det en uppenbar risk att hon kommer in.

 

Det känns aningen svårt att applicera ett politikerförakt på Petri Carlsson. Carlsson står för sina åsikter utan att ta hänsyn till om de ryms i åsiktskorridorens krav på politisk korrekthet. Exempel på det, Petri Carlsson ställde sig på skolungdomarnas sida och försvarade deras rätt att utöva satir när moralisterna och PK-eliten rasade över inslagen i en julfest, något som tredje statsmakten omedelbart sablade ned på ledarplats följande dag.

Vissa tycks ha svårt att möta Petri Carlsson i sak vilket den hatkampanj han tidigare i år utsattes för vittnar om.

Det är svårt att hitta nyhetsmaterial om händelsen men vad som tydligen retade Carlssons meningsmotståndare verkar bland annat ha varit hans inställning till droger och åsikter om jämställdhet.

Själv tillhör jag soffliggarpartiet men någon som Petri Carlsson skulle kunna vara rätt person att övertyga mig om att det är värt att utnyttja den medborgerliga rösträtten (inte skyldighet som vänstersinnade inbillar sig) och lägga min röst på Petri. Inte för att jag alltid håller med honom men en politiker som står för vad han säger och kan argumentera för sin sak på ett sakligt sätt är värd all respekt. Och utsätts man sedan för en sådan hatkampanj som i dennes fall så är det uppenbart att Petri tycks ha något viktigt att säga oss. Som tex det här med att folk alltid ska ha möjlighet att göra egna val. Sådant är värt dubbel respekt! Synd bara att man inte kan säga det samma om vissa av Petris partikamrater...

 

 



Hur världsfrånvänd kan man egentligen vara?

I dagens ledare uppmärksammar Jonas Bladh en debattartikel skriven av Annie Lööf. Det finns en sak Bladh och Lööf har gemensamt och det är deras självgodhet. De är snabba att påtala det felaktiga att peka ut och polarisera vissa grupper men har inga som helst problem med att gruppen halva befolkningen pekas ut och polariseras.
Man kan anta att det krävs en viss världsfrånvaro för att missa gruppen "halva världens befolkning".

"Det är hög tid att vi slutar dela upp människor i grupper och i stället börja betrakta dem som enskilda människor. Det är människor som förföljs, hatas och förtrycks. Av sina medmänniskor. Och det är inte genom att ställa grupper mot varandra vi kan åstadkomma förändring, mer tolerans och mindre extremism, utan genom att se varje människa för vem hen är.”

Jag antar att det är sådana indelningar i grupper som Åsa Romson gjorde i Almedalen man påtalar då?

 

 

Och när Nya publicerar ledare som "Varför ska halva mänskligheten vara rädd för den andra halvan?" så är det exempel på sådan gruppindelning som chefredaktören själv tar avstånd från?

"Och måtte Lööfs upprop till kamp mot det allt hårdare klimatet vinna fäste. Vi kan skylla på att internet har öppnat nya forum där man kan gömma sig i skyddet av nätets anonymitet. Men det är människor som sprider hoten och hatet, som skapar motsättningarna och hetsar debatten till dess hårdare ton"

Toklandets blogg har sammanställt det hat feminister spyr ut på Twitter dag efter dag, jag antar att det är mot det hatet chefredaktören hoppas att Lööfs upprop till kamp skall vinna gehör för.

 

 

 

Bilden är snodd från Toklandets blogg, stäm mig!

 

Dessvärre, innerst inne vet vi nog alla att både chefredaktör Bladh och centerpartist Lööf nog delar samma värderingar som en viss Godzilla...

 



 

 

Åsiktsfascimen visar sitt fulaste tryne i ledarspalten

Det finns få saker som gör mig förbannad. Då menar jag så där riktigt heligt förbannad att man nästan blir rädd för sig själv. Åsiktsfascister har dock den effekten på mig och speciellt de som inför varje demokratiskt val kryper fram ur sina hålor och visar prov på åsiktsfascism i dess vidrigaste form genom att på fullaste allvar påstå att de som inte går och röstar inte heller har rätt till sin åsikt.
Det är det fullkomligt dummaste en människa kan säga och man kan faktiskt bli småförbannad för mindre.

Nya Åland anser det vara medias plikt att mästra medborgarna och i dagens ledare läxas tveksamma röstberättigade medborgare upp på fem punkter.

"Argument mot att rösta: ”Jag bryr mig inte”.

Svar: I riksdagen tas beslut som bland annat handlar om skola, försvar och pengar. Att påstå att man inte bryr sig om hur utbildning sköts, om Finland ska vara ett krigiskt eller ett fredligt land och hur mycket pengar Åland får av Finland, är mer lathet än med sanningen överensstämmande.

Och om det är sant, på riktigt, att frågorna inte väcker det minsta vilja till någonting, ska man vara tyst de kommande fyra åren.

Att inte rösta är att frånsäga sig möjligheten till åsikter".

Röstsedeln hamnade där den hör hemma, i pappersåtervinningen. Allt annat vore miljöförstöring!

Åsiktsfriheten omfattas av vår konstitution och är inte villkorad! Att hävda att någon skulle ha förverkat rätten till sina åsikter genom att inte rösta är närmast att betrakta som ett grundlagsbrott.
Men likt förbannat dyker de upp varje valår, de där förbannade åsiktsfascisterna och när vallokalerna stänger dyker de ned i sina hålor igen, lika snabbt som en normalbegåvad stavar till acetylensvetsningsaggregat. Det värsta är att den här åsikten brukar också framföras av de som ställer upp i valen. Nu har jag inte hört att någon av årets riksdagsvalskandidater skulle ha sagt så men det är jävligt skrämmande att kandidater till våra styrande poster uttalar sig på ett grundlagsvidrigt sätt samtidigt som de säger sig vara försvarare av demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet!

"Efter att man röstat får man äta tårta. Visste ni inte det? Demokratitårta."

Behåll era jävla skittårtor! Bruna tårtor smakar precis som vad de ser ut som. Tack vare er Nya Åland blir det soffliggarpartiet som får min röst i år. Bara för att jag kan och får!

Dödslista kommande inslag i lokaltidningarna?

Det lär ha varit livat i holken i det norra redaktionshuset i fredags. Kanske inte så att man tog tidig helg och började späda kaffet med destillerade vätskor men ett kullagerrassel tweet från Nyans redaktion hade följande att berätta:

Yes! Nyan, med familjeredaktör Kiki i spetsen, har vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen. Snart kommer helt nytt... http://t.co/iAztXxizV3
— Nya Åland (@nyaaland) 27 mars 2015

Onekligen hög cliffhangerfaktor på det, en rättslig prövning hade tydligen gått Nyans väg och nu hade vi nya saker att förvänta oss. Inte undra på att tankarna började gå till Peter Harrysson när denne i "Så ska det låta" ofta kommenterade poängställningen med "olidligt spännande"!
Vad var det man hade vunnit? Eftersom Finland rankats som världsledande gällande pressfrihet av bland andra organisationen Freedom House så måste målet man vunnit ha en synnerligen stor betydelse för såväl pressfriheten som yttrandefriheten.

Nåväl, efter några timmar av otålig väntan publicerar Nyan notisen "Nya Åland fick rätt i HFD" och äntligen kunde vi läsa vad det var för dom av samhällsintresse som hade avgjorts till Nyans fördel.

"Beslutet ger Nya Åland rätt att publicera namn, bostadsort och ålder på de som nyligen avlidit"

Okej? Nya Ålands avsikt var alltså att en gång i veckan publicera namn, bostadsort och födelsedatum på personer som avlidit? Något som Länsstyrelsens folkbokföring nekat att medverka till eftersom man ansåg att det kränkte privatpersoners privatliv. Man nobbade helt enkelt att lämna ut dessa personuppgifter till tredje statsmakten, alltså media, och saken prövades i förvaltningsdomstolen vilken gav ämbetsverket rätt i sin bedömning, det här kränker privatlivet. Men HFD var tydligen av en annan åsikt och har nu gett tredje statsmakten, vars primära uppgift är att granska första och andra statsmakten, rätt att publicera medborgares personuppgifter vid deras frånfälle.

Rent pressetiskt och moraliskt är det rent skit och dessutom respektlöst av Nya Åland att göra så här.
När en person avlider så skall det vara helt upp till de anhöriga att avgöra om, när och hur man kungör att någon har gått bort. Det ska betraktas som en del av sorgearbetet och inget som tredje statsmakten skall blanda sig i och man kan ju också fråga sig vilken samhällsnytta en dödslista fyller? Att församlingarna kungör vilka medlemmar som avlidit är egentligen inget argument att göra det samma eftersom kyrkan visar omdömet och respekten att göra detta med de anhörigas medgivande, något som Nyan tydligen högaktningsfullt struntar i eftersom det inte kommer att behövas. Man har nu ett domstolsbeslut på att man har rätt att göra som man vill, frågor på det?

Om det gäller rättsprincipen så torde domen ha ett föga värde eftersom Finland har en pressfrihet som bara kan ses som föredömlig. Och varför är det så viktigt att genom att agera rättsligt markera att man som representant för tredje statsmakten inte kan eller ska hindras när följderna blir inskränkningar i enskilda medborgares privatliv? Symbolvärdet i HFD-domen riktar sig ju inte mot makten utan mot de enskilda medborgarna. Och av den anledningen är domen viktig för Nya Åland.

Det är ju uppenbart att media hellre granskar medborgarna än makten, det har vi sett återkommande exempel på när Nyans ledarskribent utan att tveka hänger ut enskilda medborgare på ledarplats. Enskilda medborgare som saknar makt men har åsikter som inte passar sig, varken i åsiktskorridoren eller i det politiskt korrekta och tillrättalagda mediaklimatet. Domen är en närmast att betrakta som en varning till medborgarna:
Vi kan skriva vad vi vill om dig, när vi vill. Till och med när du är död!

Backa bort från det här nu Nya Åland! Ni vann i Högsta förvaltningsdomstolen och visat oss den viktiga principen att myndigheter inte ska undanhålla medborgarna information. Men stanna där och njut av segern. Ni har redan visat medborgarna att ni är tredje statsmakten och att vi ska passa oss, ni behöver sannerligen inte också bevisa att absolut ingenting är heligt längre genom att publicera enskilda medborgares frånfälle. Att inget är heligt har vi redan haft på känn sedan länge.
Släng dödslistan där den hör hemma, i papperskorgen!

Sugen på lite feministisk kärlek? Läs Toklandet: Dags för feministiska tweetar igen!

Skit i jämställdheten nu, lagförslag ska ge lika utfall!

Förslaget till ny lag om hemvårdsstöd sågas av socialnämnden i Mariehamn. Nya Åland hakar på och på ledarplats sågas förslaget en gång till. Kritiken handlar till största delen om att lagförlaget inte leder till ett lika utfall och med det har man ett jämställdhetproblem.

Tänk om vi en gång för alla kunde reda ut vad jämställdhet betyder? För det är inte jämställt när alla väljer lika. Jämställdhet betyder att alla, oavsett kön, skall ges samma möjligheter men det betyder inte per någon sorts automatik att alla ska välja lika. Det betyder att man ska få möjligheten att välja själv! Frågor på det?
Föräldrar skall själva välja om de vill satsa på en yrkeskarriär eller familjekarriär. Och det utan att någon är där med pekpinnar och försöker styra föräldrarna med lagar och förordningar. Det fria valet ska inte vara villkorat med ett lika utfall, sen får socialnämnder och ledarskribenter tycka vad de vill om det.

Varför ska föräldrar tvingas slå knut på sig själva bara för att uppfylla en nästan pervers dröm hos jämställdhetsivrare att jämställdhet har man inte förrän utfallet är lika? Om man höjer hemvårdsstödet i syfte att locka fler pappor att stanna hemma så motiverar det självklart också mammor att stanna hemma i lika stor grad. Av den enkla anledningen att det blir attraktivare att vara vårdledig. Då ska väl föräldrarna ha rätt att gör det valet, det är ju deras eget.

 

 

Stapeldiagrammet, som jag snott av bloggaren Ekvalist, visar EU-kommissionens statistik på hur nöjda EU-medborgarna är över sin livssituaton. Frågan man ställde var "overall, how satisfied are you with your life these days"? De nordiska länderna toppar i många avseenden och hör och häpna, inkomsterna var inte avgörande för att få människor att känna sig nöjda med livet.

"In 2013, the highest average rating of life satisfaction in the EU was to be found among the population reporting a very good health condition (7.9/10). Factors such as financial situation (an average of 7.5 among the population in the highest income tercile), and social relations (an average of 7.2 among the population having someone to rely on in case of need as well as among people living in households with dependent children) also appeared to be significant in influencing life satisfaction, albeit less so than health."

Hälsa och sociala relationer värderades alltså väldigt högt av medborgarna. Borde då inte exakt de faktorerna vara de mest styrande i ett lagförslag? Sågningen gäller ju främst de ekonomiska aspekterna och argumenten är de vanliga draporna om kvinnor som tvingas att ta det största ansvaret för barnen. De tvingas alltså, trots att de gjort egna val?  Om man nu inte har de ekonomiska förutsättningarna att dela föräldraledigheten jämt så beror det också på egna val. Man valde huslånet, billånet för att ha råd med två bilar, man valde själva att skaffa segelbåt och sommarvilla och man har själva valt att man vill åka på två veckors semester till Thailand varje vinter. Man har, genom egna val, skaffat en livsstandard som kräver en viss inkomst och en konsekvens av det kan bli den att den förälder som har den högsta inkomsten får välja att vara mindre hemma med barnen. Men likt förbannat är det egna val, ingen jävel har tvingat någon att köpa segelbåt!

Konsekvensen av att lagstifta in ett tvång kan mycket väl bli att människor gör andra val, att man helt enkelt skippar föräldraskapet helt och hållet för att kunna bibehålla sin levnadsstandard. Kort fråga till socialnämnder och ledarskribenter och alla andra sågande parter, vill ni att syftet med en ny lagstiftning hellre blir att folkmängden minskar?
Om inte, låt då folk få göra sina egna val!

Hör ni det alla rasister, det är ju de vita männen ni ska hata!

I dagen ledare läxar Jonas Bladh upp en enskild medborgare för dennes åsikter i en insändare. Och detta är helt i tidens anda eftersom medias främsta uppgift har gått från att granska makthavarna till att granska medborgarna. Så att de håller sig i åsiktskapillären. Jag tänker inte kommentera innehållet i insändaren i någon större omfattning men sammanfattningsvis, insändarskribenten har helt rätt i vissa saker, dock kan vissa konklusioner som skribenten gör ifrågasättas med all rätt. Men vad som är väldigt talande här är ju att motargumenten Nyans chefredaktör anför och den retorik denne kritiserar är något som media i högsta gör sig skyldig till och till och med står för.

"Däremot tappar Toivonen bort sig på andra ställen i sin insändare. Dels presenterar han en sorts ”guilty by association”-pedagogik (skuld genom sammankoppling) när han vill skrämma inför tanken på att Åland skulle ge en fristad till ett antal syriska flyktingar. Genom att leverera statistik (utan vidare bakgrund) om våldtäkter utförda av irakier i Finland låter han läsaren förstå att det skulle bli en smärre våldtäktsepidemi på Åland om syrier kom hit. Däremot förklarar han inte varför det är en naturlag att syrier som flyr krig och till Finland inflyttade irakier bör behandlas på samma sätt"

Känns det igen, det här med guilt by association och att skrämma? Är det inte precis det feminismen håller på med dagarna i ända? Enda skillnaden är att det inte är gruppen invandrare utan gruppen män som pekas ut. Genom att presentaera vålds- och sexualbrottsstatistik vill man få medborgarna att tro att män, alla män, är brottslingar. Med samma statistik försöker feminismen påvisa en våldtäktskultur, alltså att våldtäkt skulle vara en manlig norm. Och detta gör man utan att presentera "vidare bakgrund" eftersom detta inte ger det utfall man önskar. För kokar man ned statistiken till minsta beståndsdel så inser man ganska snart att a) de som begår brott är en synnerligen liten del av befolkningen och b) av alla de som döms för våldsbrott är det en liten minoritet som står för en stor majoritet av samtliga brott, det är alltså ofta fråga om återfallsförbrytare. När sanningen är att det är ett synnerligen fåtal män som verkligen begår våldsbrott presenterar feminismen våldbrott som något som utförs av gruppen män. Och dessa få individer utgör då alltså en norm? Och bildar en kultur som alla män omfattar? Logiken i det någon och förklara det gärna som om jag vore fem år för annars begriper jag inte...

Jonas Bladh tycker att förklaringar saknas och undrar varför det är en naturlag att flyktingar och inflyttade bör behandlas på samma sätt. Ja, man undrar ju varför alla män skall behandlas på samma sätt, som något katten släpat in? Är det verkligen asfaltsläggarens eller takplåtslagarens ansvar att deras VD inte är en kvinna i tillräcklig stor omfattning eller bolagsstyrelsen i företaget man är anställd av inte har könskvoterad styrelse? Är det verkligen som Åsa Romson säger, att det är män som förstör genom att flyga, köra bil och äta kött? När kvinnorna förvaltar 80% av familjens ekonomi och tar större delen av de ekonomiska besluten som bilköp, semesterresor och hushållskassa, varför är det då naturlag att det är männens fel att vi konsumerar för mycket?

"Anledningen till att Toivonen inte förklarar detta är enkel: det vore rasism. För att resonemanget ska hålla måste grupperna kopplas ihop, genom religion eller folkslag. Och att göra det antagandet, och peka ut en grupp på det sättet som mer benägna att begå brott är rasistiskt. Därför låter Toivonen läsaren göra det antagandet"

Att ge sig på en grupp människor på grund av deras etnicitet eller religion betraktas som hets mot folkgrupp, det är dessutom rasism och straffbart. Hets mot folkgrupp omfattar dock inte den grupp som utgör i stort sett halva befolkningen, nämligen män. Det är inte ens brottsligt när man pekar ut män utifrån deras hudfärg, sexuella läggning eller ålder. Därför är det fritt fram för feminismen att attackera män på exakt samma sätt som rasister attackerar personer av utländsk härkomst, det får inga rättsliga följder.
Ändå uteblir förklaringarna och man undrar varför? För svaret blir nästan identiskt med Jonas Bladhs när denne förklarar debatten om flyktingmottagande, metoden feminismen använder i sitt kollektiva skuldbeläggande av män är halvsanningar, insinuationer och fördomar. Så trots att det inte alls skulle vara brottsligt att förklara varför alla män är förtryckare i maktstrukturen enbart på grund av att de föddes som pojkar så uteblir förklaringen därför att den helt enkelt inte håller. Varje argument som framförs för att påtala en könsmaktsordning där män förtrycker och kvinnor förtrycks är ideologiska och kan enkelt destrueras med fakta. Därför är det synnerligen viktigt att debatten om feminismens trovärdighet i motsats till flyktingfrågor helt uteblir.

Bästa Jonas Bladh, du anser som de flesta att en grupp människor inte kan hållas ansvariga för vad några få individer tar sig till. Borde det inte i så fall gälla alla? Om det inte är okej att ge sig på invandrare (det är inte okej!), varför är det okej att ge sig på män (det är inte okej!)? Borde du inte ställa samma motfrågor och göra samma ifrågasättande när feminister i insändare angriper en hel grupp människor och skuldbelägger dessa utifrån deras kön? Borde inte du som chefredaktör stoppa ned foten när din tidnings ledarspalt och krönikor fullständigt dryper av misandri och sexism mot män?
Varför denna dubbelmoral Jonas Bladh? Är det för att du är feminist? Tror du verkligen på skrämselpropagandan att män förtrycker, slår och våldtar? Hur mycket våldtar du och hur många har du slagit? Ta ditt kollektiva ansvar och bekänn din kollektiva skuld, exakt hur många?
Jaha, inte alla män och självklart inte du Jonas Bladh? Inte du men alla andra män då eller hur?

   

Pojkar måste genast sluta upp med att vara bra på innebandy!

I dagens Nyan går man på ledarplats till angrepp på de fruktansvärda orättvisor som råder inom innebandyn och som förmodligen det så kallade patriarkatet står för. För det kan ju absolut inte vara så att det är den enskilda prestationen som räknas när det gäller sport? Kan det verkligen vara så att en enskild idrottare eller ett lag kan vara hur bra eller hur dåliga som helst utan att det spelar någon roll, det enda som egentligen räknas är vilket kön utövarna har? Är det verkligen någon som tror på det där? Har knatteligans pojklag verkligen större publiksiffror än när Åland United spelar hemmamatch i damligan? Och hur är det med domararvodena inom fotbollen, är det bättre betalt att döma pojkmatcher på juniornivå än dammatcher på elitnivå?

Nog är det väl fan. Får man säga så? Egentligen inte, men nog är det väl fan, att så fort man ägnat killar cirka 30 % av uppmärksamheten, eller så fort pojkar visar sig vara bättre än flickor på något (som innebandy) så ska man ägna precis allt krut åt att få de stackars flickorna att komma ikapp.

Nu är det här inte min åsikt, ursprungligen är det ledarskribentens egna ord och den åsikt denne framförde gällande initiativet att främja pojkars intresse för läsning. Jag bytte dock ut "killar/pojkar" mot "tjejer/flickor" och vice versa samt ersatte ordet "läsning" med "innebandy". Slutresultatet blev dock lika sexistiskt som ursprungscitatet men det är ändå ganska talande exempel på när sexistiska uttalanden kan ses som politiskt korrekta och acceptabla och när de, som ovan, inte är det.

Men nog är det väl fan ändå, likt förbannat. När flickor är bättre på läsning så upprörs man över att det tas initiativ att hjälpa pojkarna för att jämna ut skillnaderna, när pojkarna är bättre på innebandy så kräver man att det omedelbart skall tas initiativ för att jämna ut de orättvisa skillnaderna. Pojkar får inte vara bättre på någonting, aldrig någonsin!
Men det är trots allt en jävla skillnad på att vara duktig på att läsa och att vara duktig på att spela innebandy. Den största och väsentliga skillnaden är att vi faktiskt åläggs att lära oss att läsa, det ingår faktiskt i läroplikten! Att vara läskunnig är dessutom en fundamental förutsättning att kunna fungera i samhället. Med andra ord, det är jävligt viktigt att våra barn lär sig läsa ordentligt och det oavsett kön. Med innebandy är det en helt annan sak, vi är inte i lag skyldiga att kunna spela innebandy och det är helt upp till den enskilda individen hur mycket man vill satsa för att bli bra i innebandy.
Hela det här jämställdhetstänket har mer eller mindre shanghajats av den feministiska ideologin och ordets egentliga innebörd, allas lika rätt till samma förutsättningar, har ändrats till "allas lika rätt till samma förutsättningar men bara för kvinnor". Ja, så djävligt har det blivit. För när kvinnor dominerar är det aldrig någon feminist som höjer rösten och frågar efter jämställdhetsperspektivet eller kräver kvoteringar. Ledarskribentens eufori över den kvinnliga dominansen i P3 Guldgalan är ju ett talande exempel på det. Var fanns tankarna om jämställdhet och kärringvälde i det sammanhanget? Varför blev det inte samma skitstorm då som när fem av sex schlagerfinalister var män för nåt år sedan?

"Den svenska fotbollstränaren Pia Sundhage sade i en intervju i Åland24 att tjejfotboll inte är sämre fotboll, men den är annorlunda, på ett bra sätt.
Så är det med många andra sporter också. Seriöst, det är ingen orsak att behandla tjejdrott som b-idrott"

Okej, så kvinnlig idrott är annorlunda, på ett bättre sätt? Bättre eftersom det är mindre bråk och tjafs. Men inte så bra att den klarar sig i den fria konkurransen om sponsorpengar och den betalande publiken utan kräver särbehandling? Resonemanget blir aningen problematisk när man å ena sidan säger att all sport oavsett könet på utövaren skall behandlas lika men å andra sidan att sport som utövas av kvinnor är annorlunda. Men likväl ska behandlas lika som den avvikande herrsporten?
Vad är det egentligen som hindrar kvinnor från att skaffa sponsorer och marknadsföra sin idrott på samma villkor som män? Vad hindrar kvinnor att satsa lika hårt som män att nå framgång i sin idrottsutövning? Ingenting. Det finns inget som hindrar dem. Det finns inga glastak eller könsmaktsordningar som hindrar. Det enda som hindrar kvinnor är den feministiska ideologin som jämt och ständigt hamrar in dessa så kallade könsmaktsordningar i kvinnors medvetande. Det är feminismen som talar om för kvinnor hur värdelösa de är och att de inte ska anstränga sig, för att könsmaktsordningen! Feminismen skrämmer kvinnor från att ta egna initiativ genom att jämt och ständigt åberopa det stora stygga patriarkatet. Feminismen talar om för kvinnor att det är meningslöst. Att feminism endast har varit fråga om kvinnokamp och inte haft ett dugg med jämställdhet att göra är välkänt. Lika välkänt är den misandri (manshat) som feminismen sprider. Men att feminismen också är misogyn i sitt omyndigförklarande av kvinnors förmåga har feminismen varit ganska bra på att dölja. För det är fråga om ett förminskande av kvinnan när man anser henne oförmögen att göra saker själv och att enda lösningen är lagstiftning och statlig kontroll. Någon annan, inte kvinnan själv, är skyldiga att göra något åt saken om man vill ha en förändring. Omvänt, ingen annan än männen själva skall lösa mansproblem som farliga arbetsplatser och bristande hälsa. Staten skall lösa alla kvinnors problem, männen skall själva lösa sina. Staten skall inte slösa skattepengar på att förebygga och bekämpa prostatacancer i samma omfattning som man förebygger och bekämpar bröstcancer, om arbetsplatser behöver göras säkrare så skall resurserna läggas på kvinnors arbetsplatser, inte männens. Männen får helt enkelt skylla sig själva om de ramlar från tak eller får fötterna krossade av betongblock...
Och män skall inte på något sätt tro att de är något, speciellt inte i innebandy!

Ledarskribentens budskap: Männen måste ta makten från kvinnorna!

I dagens Nyan kan vi åter igen på ledarplats läsa om hur dåliga män är. Ledarskribenten som annars är expert på att se maktstrukturer i varenda liten detalj missar totalt vilken maktordning som gäller inom föräldraskapet. Eller så har ledarskribenten sett de uppenbara strukturerna och i vanlig ordning, att istället för att påtala dem när kvinnor drabbas så skuldbeläggs och problematiseras istället de som är offer för maktordningen den här gången, fäderna.

"Märkvärdigt ofta, enligt statistiken, vägrar den förälder som inte har huvudansvaret för barnen, att betala underhåll"

Att det finns många föräldrar som inte betalar underhåll kan bekräftas med statistik men vilken statistik presenterar "vägran" som förklaring till att underhållet uteblir? Alla människor har inte högavlönade chefsjobb och extrainkomster genom styrelseuppdrag, de flesta är faktiskt vanliga knegare med hyfsat dåligt avlönade jobb, ofta kan de också vara hårt skuldsatta av studielån, bostadslån och andra skulder man dragit på sig för att säkerställa en viss levnadsstandard för familjen. Men självklart, bakomvarande orsaker till uteblivet underhåll kan vara många och komplicerade och då är det ju så mycket enklare och dessutom väldigt politiskt korrekt att förklara att det skulle bero på en "vägran". Och underförstått, det är naturligtvis fäderna och inga andra som vägrar, när mödrar inte betalar underhåll så beror det på oförmåga och aldrig någonsin något annat, eller hur?

Ledarskribenten talar ofta om könsmaktsordningar och strukturer och när det kommer till hemmet och familjen så är det kvinnan som står för dessa, det är kvinnorna som har den verkliga makten. En makt som man vidhåller även när ett förhållande tar slut.
Genusflummeriet har den senaste tiden till stor del handlat om att kvinnor lägger mycket mer tid på hemarbete än vad män gör och att detta skulle vara ett jämställdhetsproblem. Att det verkligen skulle vara ett jämställdhetsproblem blir problematiskt då studier visar att kvinnor som lever ensamma ägnar 60% mera tid åt hemarbete än män som lever ensamma. Att göra eget hemarbete är alltså ett eget val och tidsåtgången för hemarbete i förhållanden är en fortsättning av det egna valet.
Kvinnan väljer helt enkelt att ta makten i hemmet och det ansvar det innebär att inneha denna makt kräver också ett input (hemarbete) för att kunna vidhålla denna makt.
Och exakt samma gäller föräldraskapet, det är mödrarna som har makten. Ett kvinnligt privilegium är just föräldraskapet. En ensam kvinna har idag den totala bestämmanderätten om vem som skall vara förälder. En makt som kvinnor vidhåller även när de lever i relationer. Kvinnor väljer att ta huvudansvaret och delegerar männen att stå för försörjningen av familjen. Att kvinnor skulle tvingas till denna maktposition då det ofta är fråga om ett eget val är synnerligen märkligt och  jämställdhetsproblemet handlar i verkligheten om att fädernas egna val ofta begränsas av kvinnans maktposition.

"Förut fanns det en starkt socialt stigma kring skilsmässor, för de vuxna naturligtvis, men alldeles särskilt för barnen. Att bo med en frånskild mamma (vilket nästan alltid var fallet förr), var skamligt och en inbjudan till mobbning.
Idag är det så vanligt att ingen ens höjer på ögonbrynen, inte ens åt de mest komplexa av satellitfamiljer med syskon i flera olika relationer. Det är bra. Det sociala stigmat var ingen bra orsak att stanna i en dålig och destruktiv relation"

Att fäder som ensamma tar hand om sina barn utsätts för stigmatisering, i första hand av kvinnor, skall vi naturligtvis inte tala om. Det spelar liksom ingen roll hur bra en pappa är, han skall alltid skrivas på näsan och ständigt påminnas om hur man tar hand om barn. Av daghemspersonal, av sjukvårdspersonal, av skolpersonal och av barnens klasskompisars föräldrar. Denna femsplaining beror på den allmänna skepsis man hyser till fäder som ensamma ansvarar för sina barn.



Tack till Toklandet för det stulna citatet!

 Och naturligtvis beror det på våra inlärda könsroller! Manliga könsroller är av ondo och för inget gott med sig oavsett men kvinnors inlärda könsroller sen födseln är ju så jättebraiga. Kvinnan är norm gällande föräldraskapet enligt feminismens ideologi och frågor på det?

"I vårdnadstvister och vid skilsmässor ser man ju sällan det bästa hos folk, och plågsamt ofta slutar havererade relationer i tingsrätten snarare än där de hör hemma, hos en familjeterapeut eller en socialarbetare, i en ”lycklig” skilmässa mellan två vuxna som väljer att avsluta sin relation, men inte kontakten eller ansvaret för sina gemensamma barn"

Och varför hamnar dessa havererade relationer då i tingsrätten? Det är när föräldrar vägrar att släppa ifrån sig makten och villkorar den andra förälderns relation till sina barn för att vidhålla denna. När man så ofta talar så vackert om "barnets bästa" handlar det i verkligheten om att en förälder skall få behålla sin makt. Och vilka var det nu som har makten om föräldraskapet?

"Kanske får man också komma med en liten påminnelse. En aktuell debatt i dag handlar om de många pappor som efter en skilsmässa tappar kontakten med sina barn, ofta mot sin vilja, eftersom det är mamman som har den starka relationen till barnen, och upplevs som den primära vårdnadshavaren. Det kan bara papporna åtgärda, genom att stärka sin papparoll"

Den starka relationen till barnen har mammorna tack vare sin maktposition och den krassa sanningen är att mammor inte alls behöver ha en särskilt bra relation till sina barn, det räcker ju med att de har makten.

"Ta ut föräldraledigheten. Dela ansvaret. Jobba hårt på att få äktenskapet att funka jämställt. Om det inte går vägen så är ändå alla i en bättre position när skilsmässan ska genomlevas"

Vad ledarskribenten uppmanar till här är att männen skall ta makten från kvinnorna. Och för att det ska vara möjligt måste kvinnorna sluta upp med att göra egna val. Även de män som frivilligt tar på sig rollen som familjeförsörjare och överlåter makten över hemmet skall också sluta upp med det. Så det blir mera jämställt. Vi ska alltså sluta upp med att göra egna val och mer eller mindre slå knut på oss själva på grund av någon sorts ideologiska tankar om att vi blir lyckligare om vi får ett lika utfall.

Det vore ytterst klädsamt om dessa så kallade jämställdhetivrare kunde komma med ett enda konstruktivt förslag hur detta ska gå till i praktiken. För hur man än vrider och vänder på det så blir det i slutändan fråga om att vidhålla kvinnliga maktstrukturer och normer intakta trots att de är ett hinder för att uppnå den så kallade jämställdhet man säger sig eftersträva.

I jämställdhet på riktigt, alltså när kvinnor och män gör egna val i konsensus, blir dessa så kallade maktstrukturer (manliga som kvinnliga) ganska betydelselösa eftersom de underordnas människors egna val. Och de neutraliseras och blir betydelselösa eftersom man är överens. I feminismens så kallade jämställdhet är det precis tvärt om, maktstrukturer vidhålls och möjligheten till att kunna göra egna val neutraliseras till att vara betydelselöst. Bara jag som känner vibbar av "DDR, here we come" av det?
Men tack ändå Nya Åland för dagens misandriloska, nu fick jag ju en orsak att skriva ett blogginlägg igen...