Och helt plötsligt blev yttrandefriheten jävligt viktig

Nyheten om terrordådet i Paris landade slutligen här i ankdammen och reaktionen lät inte vänta på sig. I dagens Nyan kan man, liksom i de flesta tidningar, på ledarplats läsa om den så viktiga yttrandefriheten.
Det är bara det att när media börjar tala om hur viktigt det är med öppenhet, tolerans, rätten till en fri vilja och rätten att uttrycka den så låter det inte trovärdigt. Det blir som att lyssna på en konsert av Sergej Rachmaninov med ett bestående inslag av ostämt piano eller som att titta på en gammal westernfilm med Clint Eastwood dubbad till tyska, man får en bestämd känsla av att det är något som inte stämmer.

"Rätten till att granska makten, ja till och med som Charlie Hebdo driva med densamma, är grundläggande för ett fritt samhälle"

Ja det stämmer att rätten att granska makten är grundläggande för ett fritt samhälle men är det så verkligheten ser ut? Tycker media själva att de utnyttjar sin rätt att granska och ifrågasätta makthavarna? För ser man saken ur läsarens perspektiv verkar det snarare som att media istället agerar politruker att tillvarata  makthavarnas intressen och att övervaka medborgarna så att deras åsikter är politiskt korrekta. Tillvägagångssättet är att stämpla folk som har åsikter som går utanför den så kallade åsiktskorridoren. För det har väl aldrig funnits så många rasister, homofober, islamofober och kvinnohatare som det verkar finnas i dagens samhälle.

Toleranströskeln har blivit i det närmaste obefintlig och det räcker med att ens nämna en del obekväm fakta om religion eller invandring för att media skall plocka fram stämpeldynan och genom polarisering isolera de obekväma åsikterna. Fakta är något som media tycks ha svårt att hantera eftersom fakta inte tar hänsyn till åsiktkorridorer eller att media har valt att diktera verkligheten istället för att återspegla den och därför har media infört en självcensur. Så när till exempel en forskningsrapport som visar att män är lika våldsutsatta som kvinnor i nära relationer presenterades och radikalfeministerna satte kaffet i vrångstrupen och såg till att tysta ned forskningsresultatet så agerade media på samma sätt, man valde att tysta ned det hela eftersom det var det politiskt korrekta sättet att agera. Att som journalist i ett sådant läge börja granska och ifrågasätta skulle vara det samma som att ganska snart vara mellan två jobb så självklart är det bekvämt att istället hålla käften och hålla sig i korridoren.

Yttrandefrihet, att önska livet ur någon som tycker annat?

Ett annat sätt för media att tysta ned obekväma sanningar och fakta är att hålla ett högt bakgrundsbrus med hjälp av kulturspalterna. Om man upprepar lögner tillräckligt många gånger så blir de till sist vedertagna sanningar och kulturskribenternas vinklade sanningar där man skuldbelägger och polariserar har blivit ett sätt för media att upprätthålla makten. Ja, man anser sig på fullaste allvar kallade att upprätthålla makten när man egentligen borde vara de som granskar och ifrågasätter den.

Den politiskt korrekta åsikten borde vara att media borde klättra upp på läktaren och sitta ned och hålla käften när det gäller yttrandefrihet. För det är precis det media sysslar med, de säger till folk att de skall hålla käften. Yttrandefrihet är för media en fråga om elitism och endast media är, enligt dem själva, tillräckligt självgoda för att kunna hantera yttrandefriheten. Eller så är de, enligt dem själva, de bäst skickade att berätta för oss andra vem som skall omfattas av yttrandefrihet och vem som skall hålla käften. Yttrandefrihet är viktig men inte för de enskilda medborgarna med fria åsikter utan för dem som har de politiskt korrekta åsikterna. Och vem som är PK bestämmer, just det, media och inte vi...

Mera bra skit om medias hyckleri: Toklandet, Lite mot Marcus Birro igen
                                                        Ekvalist, Medielogik om mans- och kvinnodominans i kultur