Och vad fan har P3-galan med vår flyktingpolitik att göra?

Visst är det fantastiskt att debatten om de så kallade kvotflyktingar som vi planerar att ta emot här i ankdammen kan vändas till att bli en könsfråga! Hur hände det? Väldigt enkelt, man gav ett tangentbord till Nyans ledarskribent som tydligen återvänt från julledigheten och resultatet lät inte vänta på sig. I ledaren "Besluten är fattade, nu börjar jobbet" redogör Fellman, helt sakligt skall tilläggas, hur det här med kvotflyktingar fungerar. Men som vanligt, efter ett tag börjar det spåra ur för att åter igen landa i räcket.

"I Sverige, som av motståndarna till ett mångkulturellt samhälle målas upp som ett stort misslyckande, tar man emot mångfalt flera flyktingar, både asylsökande och kvotflyktingar. Trots många problem, inte minst orsakade av dålig kommunikation och framför allt problem med att komma in på arbetsmarknaden, finns det också många, många framgångssagor där första, andra och tredje generationens flyktingar både berikat och förändrat Sverige"

Så man är motståndare till mångkultur per automatik om man anser att metoden man använder för att genomföra något inte fungerar? Ser man till sak så inser snart sagt varje människa med fler än två fungerande hjärnceller att den flyktingpolitik vårt grannland bedriver uppenbarligen inte fungerar. Att påstå att det skulle bero på "dålig kommunikation" eller "problem med att komma in på arbetsmarknaden" är nästan löjligt och är, milt sagt, att förminska problemen. Man är inte rasist för att man påtalar ett systemfel, att man inte kan bedriva en flyktingpolitik som inte fungerar. Och vad det är som gått snett svarar ju Fellman själv på när hon förklarar hur systemet med kvotflyktingar fungerar i Finland: kvotflyktingar väljs ut i en urvalsprocess, och placeras direkt i mottagande kommuner, inte i flyktingförläggningar för asylsökande. Och det är en jäkla skillnad på att integrera flyktingar i en kommun eller att deponera dem i en förläggning. Avsaknaden av en fungerande integrationspolitik resulterar obönhörligen i segregation oavsett och i förlängningen blir förorterna till storstäderna en slutförvaring av depåflyktingar. Är en sådan politik ens människovärdigt?

Sedan skulle det vara väldigt intressant att få en förklaring på vad som menas med första, andra och tredje generationens flyktingar? Om man föds i ett land och vid födseln erhåller det landets medborgarskap så är man väl inte flykting? Och det oavsett om föräldrarna eller deras föräldrar var flyktingar? Varför är det helt plötsligt så viktigt att särskilja personer i andra och tredje generation och peka ut dem som flyktingar? Kanske jag som överreagerar men jag tycker det är en typ av smygrasism som inte är legitim, för mig är människor som föds i Sverige svenskar. Dock, att invandrare mycket väl kan tillföra samhället de väljer att flytta till något som är bra är ostridigt men alla flyktingar är inte högutbildade läkare eller ingenjörer, det är fråga om enskilda individer och utgör ingen norm på hitkommande personers kunskapsnivå.

"Tänk bara på P3 Guld-galan som sändes i svensk tv i lördags. Där dominerade dels kvinnorna, dels kvinnorna med rötter utanför Sverige stort, och de var de kaxigaste, de mest radikala och, vilken kanske är det viktigaste, de som majoriteten av P3-lyssnarna helst ville lyssna på. När man öppnar sina gränser importerar man inte bara problem, man importerar möjligheter, vilja och kreativitet"

Och där kom det där med kvinnors förträfflighet helt plötsligt in i bilden. Guld-galan är dock inget annat än en produkt av den korrekta politikens handviftande och tillrättaläggande. När de manliga artisterna dominerade den svenska Melodifestivalen här om året spydde kulturmedia sin galla över gubbväldet. Det var ju för genomjävligt att folk röstade fram så många manliga artister så att de dominerade hela tillställningen. Folk fick veta hut och att de minsann skulle rösta på kvinnliga artister, så det blev mera jämställt! Men kunde man förlita sig på att det skulle räcka att tala om för folk hur de skulle rösta i framtiden? För att säkerställa viss mängd kvinnliga vinnare och för att det skulle bli så jämställt som möjligt såg man därför till att nominera endast kvinnliga artister till Årets Nykomling, alltså en helgardering. För Årets Pop var fyra av fem artister kvinnliga, för övriga artister som nominerades var tre av fem kvinnliga. Väldigt jämställt med andra ord! Det var väl bara i genren Årets Grupp och Årets Rock/Metal som gubbslemmet fick chansen att utöva sitt förtryck med fler manliga än kvinnliga nomineringar, tre av fem i de två genrerna.

Men de där kvinnliga vinnarna, de där som har sina rötter utanför Sverige och var de kaxigaste och mest radikala, var fanns de? Vilka pris fick de? First Aid Kit, årets grupp, utgörs av systrarna Johanna och Klara Söderberg, uppvuxna i Svedmyra i Stockholm. Vinnaren av årets låt och årets hiphop/soul, Linda Pira, är född i Spånga och uppvuxen i Hässelby, årets nykomling Tove Lo, Stockholm. Guldmicken gick till Veronica Maggio, född i Uppsala. Årets dans vanns av La Fleur som enligt egen uppgift är född i Örebro, Crucified Barbara som tog hem titeln årets rock/metal  består av Mia Karlsson, Östhammar, Klara Rönnqvist, Ida Stenbacka och Jannicke Lindström. Någon av dessa som kommit som asylsökande till Sverige? Beatrice Eli som vann årets pop är född och uppvuxen i Farsta.

Alltså bara svenska artister så långt ögat kan se! Kan det vara så att ledarskribenten hemfallit åt ett stereotypt tänkande här? För att kallas svensk artist så skall man vara blond och ha ett "nordiskt utseende", har man ett annat etniskt utseende som skiljer från det så är man istället en artist "med rötter utanför Sverige"? Om det är så viktigt med ursprung, så kallad rasifiering, är det lätt att förledas att tro att ledarskribenten dömer artisterna efter kön och utseende istället prestation och i så fall är det ren objektifiering av artisterna? Något som blir problematiskt ur ett feministiskt perspektiv och ännu mera problematiskt blir det när rasifierade feminister anser att vita (och heterosexuella) personer inte har rätt att bedöma rasifierade då dessa skall ges tolkningsföreträde. Så skäms på sig ledarskribenten!

Redan här klev ledarskribenten i en hink full av skit som bara väntade på att bli hivad i fläkten men det skulle bli värre...
Att det viktigaste av allt, att det är majoriteten av P3 lyssnarna som röstat fram vinnarna säger inget annat än att det är fråga om en ganska betydelselös tävling eftersom P3 knappast utgör en norm, varken för radiolyssnande eller vilken musik som skulle vara populärast.

Ser man till ren statistik så inser man ju att P3 knappast är normgivande. Man har förvisso mellan 15 och 20% av lyssnarna men P4 har dubbelt mer lyssnare. Och trean P1 har endast 5 % färre lyssnare. Så varför var det så viktigt att det var just skitkanalen P3´s lyssnare som röstat fram resultatet? För att P3 har kommit att bli statsfeministiskt språkrör som spyr ut misandri 24/7?
Det blir synnerligen problematiskt när man på ledarplats försöker sig på att argumentera i en så pass viktig fråga som flyktingpolitiken ändå är när preferenserna är att vi skall se och lära oss av P3-galan.
Kort fråga till ledarskribent Fellman, du tror väl inte på fullaste allvar att de som väljer att flytta till vår ankdamm kommer från Sverige som flyktingar och asylsökande? För det verkar ju som att det är precis det du vill få oss att tro...