Aj!

Aj!
Aj som fan! Varför såg jag inte den komma?

onsdag 1 oktober 2014

Lägesrapport från nätdejtingträsket

Som singel kan nätdejting vara ett alternativ om man söker en kvinna som man eventuellt kan tänka sig att leva resten av sitt liv med. Eller, så är väl tanken i alla fall?
Så man fyller i ett medlemformulär så omsorgsfullt man bara kan, man bemödar sig att skriva en presentation som ger en bra beskrivning av sig själv och man lyckas efter mycket om och men hitta ett foto av sig själv som a) man lyckades ta utan att kameran gick sönder på grund av ens gräsliga utseende, b) ger ett någorlunda rättvist intryck av ens gräsliga utseende avseende vinkel, slutartid och skärpa. Och sedan börjar man förväntansfullt att klicka runt lite bland andra profiler.

Efter 5 minuter damp det första mailet ned, det lydde kort och gott: "Foto?". Nu är det så att många sajter inte publicerar de foton man laddar upp till sin profil före de förhandsgranskats och det är något vi kanske skall vara tacksamma över. Och medan fotot/fotona granskas visas ingen profilbild, bara en siluett och en text som anger att fotot är under granskning. Men regel nummer ett i dejtingvärlden är, våga inte visa dig här utan ett foto av dig själv! Och regler är regler, att man snällt måste vänta att se fotot tills en vänlig admin visar det dåliga omdömet att publicera ens gräsliga nuna är absolut ingen ursäkt! Det SKALL vara foto! Och att det inte står någonstans i medlemsavtalet att man inte får titta på andras profiler utan ett foto i sin egen profil är heller ingen ursäkt. Och förvisso, att ha ett foto i sin profil är väl inte för mycket begärt i dagens digitaliserade värld där till och med kylskåpen är uppkopplade mot internet och kamera tycks vara standard i varenda äggklocka. Men snälla tjejer, ge åtminstone admin en chans att göra sitt jobb innan ni börjar klaga.

När man sedan fått sitt foto godkänt och publicerat och man kan kolla profiler utan att få ilskna mail om saknade foton märker man ganska snart att många presentationer följer ett visst mönster. Regel nummer ett påtalas så gott som alltid. Inget foto = inget svar, punkt. Lite kuriosa dock, ofta har de som kräver foto ganska många bilder i sina album. Förutom en (en enda) uschlig selfie som är för mörk eller saknar ordentlig skärpa har de bilder på allt möjligt som sina katter eller hundar, på glassen de åt förra veckan eller nåt annat helt ovidkommande. Fine with me men om katterna, hundarna, glassen eller allt annat ovidkommande går att fota med perfekta ljusförhållanden och skärpa, varför klarar ni inte av att ta ett porträttfoto som gör det möjligt att åtminstone få en uppfattning om hur ni eventuellt ser ut? Inte för att jag tycker att utseende är så jätteviktigt men när man ser dessa mediokra selfies så börjar man nästan ana en konspirationsteori som bygger på att kameratillverkarna lägger in ett mikrochips i kamerorna som gör det omöjligt för kvinnor att ta selfies med ordentlig skärpa...

 I många presentationer gör man klart vad man INTE söker och vilka förbehåll man har på dem som vill ta kontakt. Medeltalet ligger på cirka 14 förbehåll per profil, de vanligaste förbehållen gäller rökning/alkohol, max antal timmar soffsittning per dygn eller krav på att man skall sakna all förmåga att tycka och tänka själv, till de ovanligare hör att man har minst diplomingenjörsexamen, en mille på banken eller sommarstuga på Bahamas. Har man fler en ett av de tre sista alternativen är det ett litet plus i kanten, har man inget av dem uppmanas man att lämna profilen och söka vidare någon annanstans...

 Det är nu det börjar bli lite svettigt fast man klarat regel nummer ett, det där med fotot. Man blir helt enkelt tvungen att göra en checklista. Har jag någon gång gått mot röd gubbe? Nej, check. Kan jag såga av ett bräde utan att blöda? Ja, check. Och så där håller man på tills man äntligen anser att man klarat normerna och kvalificerat sig för att skriva ett mail. För det är jag som man som skall ta kontakt. Det är nämligen regel nummer två. Kvinnor gör klart vad de önskar och sedan är det upp till oss män att kvalificera oss. Och första kvalificeringsheatet går ut på att skriva ett mail till kvinnor som agerar panelhönor. Sådana är reglerna fast det inte står ett jota om det i medlemsavtalet.
Så när man skickat ett mail (som måste innehålla minst 5000 tecken för att ens bli öppnat) kan man bara hoppas på det bästa, att man får någon slags respons. Men det kan man tokglömma för man kommer inte att få något svar. Trots att man följt regel nummer ett och två, uppfyllt alla jävla normer inklusive den att inte skriva om sig själv i tredje person så är skit och ingenting det man får tillbaka. Man får inte ens ett "tack för ditt mail", man blir helt enkelt totaldissad.

Och när man inser att man är totalrökt finner man plötsligt att det dimper ned mail i lådan och för ett ögonblick tänds ett litet hopp om att det kanske finns någon kvinna där ute någonstans som ändå vill ha att göra med en annan stackare. Men det hoppet får man brutalt utbankat ur skallen för mailen som droppar in brukar lyda ungefär så här:
"Hörru din jäkla snuskhummer! Jag vet minsann att under de två senaste veckorna har du besökt min profil minst fyra gånger! Jag skall anmäla dig för stalking ditt jävla miffo, håll dig borta från mig och min profil din jävla sexualdåre!"
Så var det med det. Man har alltså öppnat någons profil några gånger för mycket. Man har följt regel nummer ett men struntat i att fullfölja regel nummer två med allt den innebär och för det hotas man alltså att bli anmäld och avstängd. För regel nummer tre säger att har man öppnat en profil så många gånger under så kort tid så måste man bevisa att man är seriös och det gör man enligt regel nummer två...
När man hållit på så här ett tag så inser man varför så många män väljer singellivet och varför så många kvinnor förblir singlar, trots att de önskar något annat.

Men det som stör mig mest är nog alla dessa skogspromenader! Att gilla skogspromenader är regel nummer fyra. Nämner du inte skogspromenader i din profil så har du inget på en dejtingsajt att göra över huvud taget. Skogspromenader is the shit helt enkelt! Nu är det så här, de som talar så varmt om skogspromenader vet inte ett skit vad de snackar om. Jag vet vad skogspromenader handlar om och jag vet att ingen normalt funtad människa frivilligt ger sig ut på skogspromenad. Under min sejour i medborgarbrandkåren fick jag lära mig allt som är värt att veta om skogspromenader. Jag har släpat slang hundratals meter genom skogsterräng vid skogsbränder. Jag har gått mil efter mil i skogen i skallgångskedjor. I skogen är det snårigt och jävligt, skogen är full med mygg och andra småkryp som gör allt för att hitta in under kläderna på en. Man tvingas forcera buskage och undervegetation som river i kläder, ansikte och händer. Man snubblar över nedfallna trädgrenar och sten som sticker upp ur marken. Och efter skymningen ser man knappt ett skit eftersom batterierna i ficklampan alltid tycks vara på upphällningen men likt förbannat stretar man vidare på dessa "skogspromenader". Och under alla dessa skallgångar har vi aldrig, jag upprepar aldrig, sökt någon som gått vilse på en "skogspromenad", det har varit fråga om helt andra grejer. Och vi har aldrig heller sett eller mött någon som varit ute på skogspromenad. För ingen vettig människa går ut i skogen, det är vidriga förhållanden som råder där. Ja förutom halvtokiga brandkårister då som går skallgång. Men jag kan garantera att ingen, varken kvinna som man av dessa, uppskattar det. Så vill du göra ett seriöst intryck på mig på en dejtingsajt, glöm den där jävla skogspromenaden!

Vad klagar ni på? Bilden föreställer ju mig på min skogspromenad!


När man som sagt varit med ett tag och kommit till insikt så börjar man överväga om man helt enkelt skall avsluta sitt medlemskap och ta hand om sitt blodtryck istället. För man inser att hela köret med förbehåll och krav på egenskaper och långa mail bara är en rökridå. För allt hänger på regel nummer ett, fotot och utseendet. Och är man inte tillräckligt snygg så åker man ut, alltså är dejtingsajter helt enkelt inget för mig med ett utseende som mest påminner om en bulgarisk tågolycka...

Men kanske det finns någon singelkvinna där ute som läser min blogg som är sugen på en date? I så fall kan du anmäla ditt intresse i en kommentar. Jaså inte? Nähej jag tänkte väl det, jag gillar ju inte skogspromenader....






5 kommentarer:

Kristian sa...

Det är besvärligt det där. Man kanske skall skriva ut varje profil första gången man läser det så att det inte blir för många "träffar"?

Sedan gör nätdejting att man ställer en massa konstiga krav på saker man aldrig tänkt på förut. Politik? Tja inga nazister och inga kommunister, helst. Åsikt om X, Y, Z? Hade inte tänkt på det förrän jag läste frågan.

Mellan Vassen Och Land sa...

Tack för din kommentar Kristian!

Problemet är att många redigerar sin presentation och är det någon man kollat på lite extra så vill man ju gärna läsa, dock med risk att anklagas för stalking...

Och de här konstiga kraven är ju precis det som gör att det oftast går i räcket. Vissa kan ju gå med på att tycka vad som helst, även om det går emot ens egna värderingar, bara för att passa in i normen. Och hur länge håller det att säga att man ääälskar skogspromenader när det egentligen är det värsta man vet? Jag menar, en dag så blir det kanske aktuellt att göra den där skogspromenaden...

Kristian sa...

En klokare människa än jag (inte så svårt ibland!) skrev annorstädes att han efter hand plockat bort nästan alla "krav" han haft som ung och oförståndig. Det enda som fanns kvar var "hon skall vara snäll."

Johan A sa...

Detta var så jäkla träffsäkert så jag kan inte göra så mycket mer än att nicka igenkännande! Kan dock lägga till en sak, något jag lärde mig under min tid i träsket. Om en kvinna skriver i sin profil att ärlighet är en av de egenskaper hon värderar högst hos sin (presumtiva) partner då ska man lägga benen på ryggen och fly, för hon kommer garanterat vara helt igenom oärlig. Med största sannolikhet kommer hon också vara otrogen (om det blir till ett förhållande förstås) vid första bästa tillfälle.

Mellan Vassen Och Land sa...

Tack för din kommentar Johan A