Försöker att leva med vansinnet utan att bli vansinnig själv. Temporära hjärnsläpp inträffar och då kan jag skriva något riktigt roligt. Men för det mesta är jag bara en vanlig Breivikare liksom nästan 50% av den totala befolkningen...
I dagen ledare "Riktiga män sextrakasserar inte" gör chefredaktör ett tappert försök att agera vit riddare. Ämnet för dagen är att en manlig politiker skickat en bild på sitt könsorgan till en kvinnlig kollega. Att politikern visat brist på omdöme har Lampi helt rätt i men det är Lampi börjar tala om jämställdhet det hela åker i skyddsräcket.
"Nyheten väckte med all rätt uppmärksamhet. Inte bara för att den vittnar om total avsaknad av omdöme hos avsändaren. Utan också för att den sannolikt även säger något större om villkoren för kvinnliga politiker och sega strukturer som biter sig fast trots många år av jämställdhetsarbete"
Och vad har "strukturer" och "jämställdhetsarbete" med saken att göra? Att karlen som skickade den där bilden totalt saknar allt folkvett bevisar inte någon förekomst av "strukturer". Tror Lampi verkligen på den feministiska ideologins mumbo-jumbo om så kallade maskulinitetsnormer som att män omfattar våldtäktskultur och är allmänt vidriga på alla tänkbara (och otänkbara) sätt?
Den här politikerns beteende är inte en norm, beteendet är i själva verket brist på norm!
"Till oss alla andra män: låt oss fortsätta markera mot övertramp så att kommande generationer vet ännu bättre"
Att som Lampi, utdela kollektivt ansvar för några få individers beteende, leder i förlängningen till att kommande generationer kommer att ledas att tro att sådant här beteende är norm. Varför skall detta svammel om maskulinitetsnormer köras ned i halsen på halva befolkningen gång efter gång när det i själva verket handlar om att ett fåtal individer saknar normer om rätt och fel?
"Vi ska förstås ha ett samhälle som bygger på den demokratiska idén att varje individ har rätt att mötas som en individ, inte som sitt kön, sin hudfärg eller religion."
Tja, kanske Lampi borde leva som han lär nästa gång denne uttalar sig om "vita kränkta män"...
I lördagens Tidningen Åland finns ett reportage med rubriken "De vill öppna dörren för fler kvinnor i politiken". Reportaget handlar om en grupp politiskt intresserade personer som samlats för att diskutera hur man skall få fler kvinnor i politiken.
Inte för att vara den men åter igen har man gjort ett problem och en könsfråga av någonting som orsakats i första hand av människors egna val. Och därför anser man det tydligen nödvändigt att sparka in redan öppna dörrar...
"För problem finns det. Kvinnor röstar inte på kvinnor, en del upplever sexism och andra tycker att det är för mycket maktspel. Och så är det inte tillräckligt många kvinnor som ställer upp."
Menar man på fullaste allvar att det är ett problem att kvinnor röstar på män istället för andra kvinnor? Varför har vi då fria val över huvud taget? Och varför har vi personval i lagtingsvalet?
Men om man allvarligt ifrågasätter fria val med personval och anser att vi skall avveckla partipolitiken och införa köns och kvoteringspolitik så är ju det som nämnts i citatet verkliga problem!
"De som inte är i minoritet förstår inte alltid hur det är."
Hur menar man nu? Är det inte precis så det funkar i en demokrati? De som har fått flest röster är de som dikterar, de som fått mindre röster, minoriteten, är de som bedriver opposition. Eller åter igen, skall politiska beslut i framtiden tas utifrån vilket kön som har röstat för vad och inte som nu, vilket parti som röstat för vad?
Men synnerligen intressant blir det när man försöker redogöra för orsakerna till att så få kvinnor söker sig till politiken. För som vanligt är det ju männens fel...
"Bland annat att män i högre grad fostras in i politiken och att mötestider är lagda vid en tidpunkt när barn behöver hämtas från dagis – och det är det oftast kvinnor som gör."
Det där att dagis stänger när de politiska mötena börjar har vi ju bara att tacka patriarkatet och könsmaktsordningen för. Det är ju dessa dolda maktstrukturer som sett till att det blivit så. Eller hur?
Men att män i högre grad fostras in i politiken är ett påstående som väcker en hel del följdfrågor.
För nu är det ju så att kvinnor är de som tar ut mest föräldraledighet och är de som lägger mest tid på att fostra barnen. Våra barn tillbringar också en stor del av sin vakna tid i miljöer som domineras av kvinnor. Först på dagis, sedan i skolan och eftis. I realiteten fostras våra barn till stor del i kvinnodominerande miljöer, menar man alltså att det är i dessa miljöer pojkar får sin politiska fostran? Varför fostrar man i så fall inte flickor på samma sätt?
Vi får ju jämt och ständigt höra att pojkar är ett problem och att genuspedagogik är lösningen. Men om det är så att det finns ett handhavandeproblem bland de som jobbar med barn eftersom de uppenbarligen fostrar pojkar och flickor olika så är det väl de som behöver pedagogik och skolning? det är väl inte barnen som skall göras om och anpassas att bli "könsneutrala" så att de passar in i den kvinnodominerade miljön?
"Många upplever också en sexism. Att män hånfullt skrockar åt dem till exempel. En kvinna som blev invald till tekniska nämnden fick höra ”men du har väl ingen teknisk kompetens?” Det är inte ofta en man som bli invald i socialnämnden får höra samma sak ..."
Ja det är onekligen stor skillnad på vem man frågar, samma fråga till olika personer vid olika tillfällen kan vara att ifrågasätta någons kompetens i ett sammanhang, sexism i ett annat.
Att en man frågar en kvinna om hennes kompetens i tekniska nämnden är sexism. Men om en man frågar en annan man i samma nämnd om dennes kompetens eller om en kvinna frågar en annan kvinna om kompetens i socialnämnden så är det tydligen helt legitimt? Hemligheten är att det gäller att fråga "rätt person" om kompetens i "rätt nämnd"!
Nu är det så med kommunala nämnder att de som sitter där är oftast lekmän, de är politiskt tillsatta och har man nu gjort sig valbar till att sitta i nämnder får man förvänta sig att någon undrar vilken kompetens man har.
"Det kan vara verkligt tufft som kvinna. Det är riktigt tungt emellanåt..."
Ja det tvivlar väl ingen på, alla har det väl tufft emellanåt? Män är de som har det riktigt motigt och av den anledningen toppar de också självmordsstatistiken.
Betongarbetare och latrintömmare har det säkert tufft och tungt ibland också. Det är föresten yrkesgrupper som domineras av män. Vore det inte en bra ide' för de som jobbar i de här yrkena att träffas och diskutera hur man kan öppna dörrarna så fler kvinnor söker sig till yrket?
I dagen ledare "Borttvättade ur verkligheten" beklagar sig Benita Matsson-Eklund över det osynliggörande kvinnor utsätts för i tid och otid. Vilket osynliggörande menar hon då? Man kan ju inte ens öppna en dagstidning längre utan att överösas av Matsson-Eklunds bidragsberoende kulturskribentskollegors krönikor där fokus hela tiden är på kvinnor samtidigt som man bedriver en misandri som skulle falla under allmänt åtal om samma hat riktades mot andra grupper i samhället som tex. homosexuella eller invandrare.
Dagens gnäll handlar om de här strukturerna som ingen sett men som feminister hävdar att finns lika bergsäkert som präster och predikanter hävdar att det finns en gud där uppe i himlen. Och de finns överallt i allmänhet men nu är det i musikbranschen i synnerhet man har uppdagat dessa strukturer. Så till den milda grad att 157 kvinnliga nu publicerat ett upprop i Aftonbladet.
Benita Mattsson-Eklund fortsätter i sin ledare:
De kvinnliga musikerna illustrerar vältaligt på vilka olika områden osynliggörandet sker. Kvinnliga pionjärer glöms bort, när samlingsboxar ges ut finns inte självklara kvinnliga artister med. "Gång på gång skapas denna exkludering" skriver man och avslutar med uppmaningen:" sluta sudda, sluta glömma, sluta vara lat, sluta bevaka din egen position, låt fler vara vinnare som kan skriva historia. Din dotter kommer att tacka dig".
Men hur tänkte man nu? Det finns absolut ingen lagstiftning som hindrar kvinnor från att ge ut samlingsboxar med vilken musik som helst. Men feminismen som ideologi anser att de inte ska behöva göra det själva, "någon annan" skall göra det åt dem. Och det finns heller ingen lagstiftning som reglerar vilken sorts musik eller vilken artist jag som konsument måste lyssna på, musik är helt enkelt inte könskvoterat och den fria företagsamheten är precis som det beskrivs, alltså fri, det är bara att få tummen ur aschlet och börja producera skivor om man nu vill det!. Om man blir berömd eller bortglömd har helt och hållet med ens egen förmåga som artist att göra, det är inte en könsfråga men visst är det bekvämt när egna tillkortakommanden kan skyllas på en könsmaktsordning.
Men Mattsson-Eklund stannar inte där, lika bra att dra offerkoftan ett varv till när man nu fått spaltutrymme:
"Men misogynin, hatet mot kvinnor, har djupa rötter och tar sig många uttryck, och är svårt att utrota och att optimistiskt tro att dagens unga kvinnor får det lättare är en illusion"
Men den misandri som din slasktidning och alla andra dagstidningar ägnar sig åt, den har du tydligen inget att invända mot? Att ständigt skuldbelägga eller exkludera halva befolkningen på grund av deras kön är liksom inget man har problem med?
Och hur är det med det här näthatet som män anklagas att bedriva mot kvinnor? Hur förhåller det sig med det egentligen? Nu finns det bara en sak jag är mer allergisk mot än kullagergnissel och det är twitter. Men den ihärdiga och mycket påpassliga bloggaren "Medborgare i Toklandet" har dokumenterat de värsta hat-twittrarna och det är inte misogyni det är fråga om, tvärtom!
Känsliga läsare varnas!
Är det misogyni Kvinnolobbyn bedriver?
Källa: Medborgare i toklandets blogg
Benita Mattsson-Eklund fortsätter sedan sin ledare med att samla gamla feministiska vanförställningar:
"Visst, på ytan har vi ett jämställt samhälle, men de starka marknadskrafter som styr har skapat ännu fler tvång och föreställningar om hur kvinnor måste vara. Den starka utseendefixeringen, hur flickor måste vara för att behaga killar, kryper allt längre ner i åldrarna och gör att flickor är mycket ytfixerade och inte intresserar sig för fler dimensioner av tillvaron"
De som sätter den största pressen på hur tjejer "måste se ut" eller "måste vara" för att vara "attraktiva" är ingen annan än tjejerna själva. Det kallas grupptryck Benita, inte "marknadskrafter". Du slarvade nog lite med svenskan där.
"När flickorna växer upp och kommer in på arbetsmarknaden upptäcker de, precis som Eva Moberg skrev på 70-talet, att de bara är villkorligt frigivna från kvinnorollen. För kvinnan ska både arbeta och ta hand om barn och dessutom vara snygg att se på. Annars duger hon inte."
Det kallas "eget val" Benita. Många kvinnor väljer själva att ta hand om "hemmafronten" eftersom det innebär en maktposition. Andra väljer karriären först, andra väljer båda. men ingen tvingas, förutom det tvång som feminismen försöker införa där människors frihet att göra sina egna val utan att hindras av kön, religion, etnicitet eller sexuell läggning skall stå tillbaka för att de skall tillrättaläggas av en odemokratisk ideologi vars normer säger åt dem vad de skall eller inte skall göra.
Jämställdet är det samma som friheten att göra sina egna val. Blanda inte in den unkna feminismens ideologier i det för feminism handlar om något helt annat.
"Och så finns det ju alltid den klassiska varianten, att man skriver nedsättande om kvinnor som tror att de kan. Där är Strindbergs satir med Hanna Paj som Ellen Key oöverträffat elak i fråga om att trycka ner någon."
Ja, det är ju precis så feminister gör om män, se länkarna ovan. Attackerna på Pär Ström får Strindbergs satir att blekna oavsett hur elak man tycker att den är...
I dagens ledare Manlig fackpamp som trygghetsfaktor spånar Niklas Lampi om svenska socialdemokraternas nya partiledare och vem som ska ta över ledarrollen för de finska sossarna.
Detta överlåter jag gärna till Lampi att göra men följande kommentar tycker jag förtjänar en replik:
"Till det kan i det här fallet kanske också läggas en könsdimension, som i så fall är speciellt svår att bortse från i ett av fallen. Världens mest jämställda land Sverige väntar fortfarande på sin första kvinnliga statsminister. Och när det stora partiet som gärna pratar jämställdhet söker stabilitet igen faller valet på en man.
Slump... eller glastak?"
Jag tycker att du ska maka på dig Lampi och ge chefredaktörsjobbet till en kvinna istället . För du fick väl jobbet för att du är mest kompetent eller var det för att dina meriter är en trygghetsfaktor? Eller fick du jobbet av en slump?
Nej, självklart fick du jobbet pga glastaket, för det var väl så att du rekryterades från klassisk mark och med vad som är klassiska attribut för mediabranschen.
Jag hade inte tänkt säga något men nu kan jag inte längre låta den totala misandri som media levererar snart sagt dagligen gå obemärkt förbi. Lågvattenmärkenas lågvattenmärke gör sig dock Nina Fellman skyldig till när hon i dagens ledare kungör att "Brottsligheten bland män är ett stort samhällsproblem" .
Du har fel Nina, brottslighet, oavsett vem som är förövare eller offer, är ett stort samhällsproblem. Och brott begås av brottslingar. Punkt.
Det fatala är ju att det brister ju inte bara en gång utan flera när den något självgode Fellman skall argumentera för sin sak. Citat ur ledaren:
"Det finns de som påstår att det är ett stort problem att vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistiken, trots att det finns förklaringar som är rimliga till varför så är fallet. Ofta är det samma människor som absolut inte ville klumpas ihop med eller kategorisera den största gruppen brottsförövare i vårt samhälle, nämligen männen. Där ska man se individen."
Det här skulle vara intressant att höra Fellman förklara lite närmare, hur tänkte hon nu? Men eftersom min kommentar innehöll ordet "misandri" så raderades den så gott som omedelbart från ledarsidans kommentarsfält.
De som påtalar att det är ett stort problem att vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistiken utpekas obönhörligen som rasister av Fellman och övriga politiskt korrekta. Och i vissa fall är det helt rätt, det är inte okej att peka ut en grupp som ansvariga för vad några enskilda individer tar sig till i syftet att försöka utmäta någon slags kollektiv skuldbörda. Läs min sista mening en gång till! Det är inte okej att kollektivt skuldbelägga en hel grupp för något en enskild individ gjort sig skyldig till.
Varför är det då helt plötsligt okej att skuldbelägga halva befolkningen vilket Fellman gör med sin rubriksättning?
Fellman skriver att det finns rimliga förklaringar till varför invandrargrupper förekommer ofta i brottstatistiken men återger dem inte, man kan ju undra varför? Kanske av den enkla anledningen att brott begås av brottslingar men med det argumentet så faller ju också Fellmans retorik om att brott som begås av män kan man utmäta kollektivt ansvar för. Det är en synnerligen märklig normkritik Fellman bedriver, när det kommer till gruppen invandrare är kollektiv skuldbeläggning oacceptabel men när det gäller gruppen män så är individens betydelse oacceptabel, då är det kollektivt skuldbeläggande för hela slanten som gäller. Snacka om att först käka tårtan men sedan hävda att den finns kvar.
Nyans chefredaktör Jonas Bladh är dock inte mycket bättre i sin retorik när han påstår att våld i nära relationer är ett "mansproblem". Nu är det så här bästa Jonas, våld i nära relationer är inte per se "mäns våld mot kvinnor", våld i nära relationer omfattar även det våld kvinnor utövar mot sina anhöriga oavsett om offren är män, andra kvinnor eller barn.
Våld i nära relationer är ett samhällsproblem Jonas, ingenting annat. Punkt.
Jag kan dock ge några exempel på vad som skall betraktas som mansproblem, sen är det helt upp till dig om du vill skriva en insiktsfull ledare om det eller om du vill fortsätta att snöa in dig på politisk korrekthet.
- Män löper statistiskt sett större risk för att utsättas för brott än kvinnor.
- Män omkommer i större omfattning i arbetsolyckor än kvinnor.
- Män begår i större omfattning självmord än kvinnor.
- Män är i större utsträckning än kvinnor socialt utslagna.
Jag dristar mig att påstå att det här är fråga om mansfrågor eftersom jämställdhetsfrågor numera monopoliserats av statsfeminismen och med det exkluderas halva befolkningen från jämställdhetstänket.
Tyvärr är det lika illa med konkurrenten Tidningen Åland. Chefredaktör Niklas Lampi har bla. gjort det klart och tydligt för oss vanliga döda (och självtänkande individer) att våld i nära relationer handlar om "mäns våld mot kvinnor" och inget annat. Okej, Lampi har nämnt annat våld i nära relationer också, han benämner det som "ett marginellt problem". Marginellt problem? Lampi använder sig av brottstatistik för att bevisa att han har rätt. Dessvärre så redogör brottstatistik endast för lagförda brott, den säger ingenting om antalet utförda brott. Lär dig skillnaden på lagförd och utförd Lampi så slipper du sådana här pinsamheter i framtiden.
Ett lagbrott är ett lagbrott oavsett det lagförs eller inte. Och ska du redogöra för våld i nära relationer behöver du redogöra för den empiri som återspeglar den verklighet du försöker redogöra för, om inte så blir det du påstår lögn.
Det finns hundratals empiriska studier om våld i nära relationer. Dessa studier är omfattande såväl till antalet hörda personer som tidspann för studierna. Och oavsett om studien har gjorts i Danmark eller Nya Zeeland eller annarstans så visar de snarlika resultat. I nära relationer är kvinnor ungefär lika våldsbenägna som män. Studerar man alla dessa internationella studier så ser man avvikelser åt båda håll, dessa avvikelser kan dock bero på faktorer som kultur eller religion. Men sammantaget, dessa studier som till skillnad från brottstatistik som endast redovisar lagförda brott ger entydigt liknande resultat; i nära relationer är män och kvinnor lika goda kålsupare när det gäller att använda våld.
Så fetglöm "ett marginellt problem" Lampi, det är betydligt mer omfattande än så och synnerligen pinsamt när du i runda slängar exkluderar 50% av våldet i nära relationer.
Att gång efter gång peka ut män som kollektivt ansvariga för våld är lika illa som att kollektivt utpeka invandrargrupper som brottslingar. Misandri är lika illa som rasism. Misandri, med inslag av den åsiktsfascism som ni ledarskribenter mer eller mindre är experter på, är ännu värre...
