Aj!

Aj!
Aj som fan! Varför såg jag inte den komma?

onsdag 11 februari 2015

Nu stämmer jag skiten ur patriarkatet!

Nu är jag en medelålders, vit, kränkt och heterosexuell man som har fått nog av patriarkatet!
Jag har fått nog av att patriarkatet ständigt dissar mig men droppen är nog att patriarkatet inte ens bemödar sig att svara på alla de mail jag skickat på patriarchy@area51.com. Jag tycks inte ens finnas med på deras maillista. Ni vet den där listan som patriarkatet använder för sina massutskick där man tipsar om hur man bäst förtrycker och hatar kvinnor...
Jag är faktiskt man och det minsta jag som man kan begära är väl att jag också skall få ta del av alla räkmackor precis som alla andra män? Är det verkligen för mycket begärt?

Jag har levt upp till och hållit min del av avtalet. Jag har tillbringat den större delen av min vakna tid till att fundera ut hur jag på alla tänkbara sätt kan förtrycka kvinnor genom att utöva min blotta existens. Jag har många gånger fått stålsätta mig och min karaktär har satts på hårda prov de otaliga gånger jag har haft lust att erkänna min kollektiva skuld eller varit på väg att hemfalla till genustänk och feminism.
Och för det har jag fått skit och ingenting. Nada, zero.

Inte en endaste gång i mitt liv har jag erbjudits ett toppjobb som VD eller en välbetald styrelsepost i något multinationellt företag. Jag har inte ens fått hjälp här hemma, inte någon enda jävel har dykt upp för att klippa gräsmattan eller för att serva min bil. På tal om bil, varför kör jag som fullvärdig medlem av patriarkatet omkring i ett gammalt bilskrälle, borde jag inte ha fått en sprillans ny SUV som alla andra män? När jag tänker efter så har patriarkatet pissat på mig i nästan hela mitt liv för mina skolbetyg var inga toppnoteringar precis och jag har varit tvungen att försörja mig genom att pumpa iland latrin eller med att schakta grus. Patriarkatet, är det verkligen så man tar hand om sina medlemmar?

Men nu är det färdigkränkt för patriarkatet och det är payday! Jag kommer att lämna in en stämningsansökan där jag kommer att yrka att samtliga mina privilegier fullföljs och naturligtvis skall jag ha ett skadestånd i miljonklassen. Jag är fullt övertygad om att min kvinnliga advokat kommer att sköta ärendet till min fulla belåtenhet och jag tvivlar inte en sekund på att den kvinnliga tingsdomaren kommer att inse att jag diskriminerats å det grövsta, kanske på ett så rättsvidrigt sätt att det finns skäl för den kvinnliga åklagaren att väcka åtal mot patriarkatet!

Det finns ett gammalt talessätt, utmana aldrig en man som inget har att förlora. Det skulle patriarkatet ha tänkt på lite tidigare...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Du är inte ensam om att inte ha fått alla privilegier du är berättigad till. Jag har heller inget VD-jobb eller någon styrelseplats. Okej, i ärlighetens namn blev en gång tillfrågad om jag ville sitta med i båtklubbens styrelse men jag tackade nej. Kanske min räkmacka rök just den gången.

Jag borde dessutom ha rätt till en hustru som dubbeljobbar, men det gör hon inte. Inte alltså mer än jag, vilket ingen i patriarkatet borde behöva finna sig i. Hennes lön är dessutom några hundralappar högre än min, så patriarkatet har ju felat mig totalt.

Jag kräver ersättning - kumulativt - för alla dessa års arbete utan gängse lönenivå i patriarkatet.

//Rick

Mellan Vassen Och Land sa...

Tack för din kommentar Rick! Jag har hela förmiddagen kontaktas av sopåkare och asfaltsläggare som berättat om sina hemska upplevelser. De har bett om att få vara anonyma så det är modigt av dig att gå ut i offentligheten och berätta om dina förlorade räkmackor. Jag överväger allvarligt att be min advokat att se över möjligheten att föra en grupptalan för alla män som snuvats på sina privilegier, du är i så fall välkommen att hänga på!

Anonym sa...

Någon måste ju ta itu med dessa hjärtskärande orättvisor. Tänk dig, här har du en man som under hela sitt liv hittills aldrig ens blivit tillfrågad om något VD-jobb. Fast å andra sidan - det kan ju hända att den dagen ännu kommer. En vacker dag dimper det ner ett mejl där det står att jag utsetts till VD för något börsbolag. Sådant händer ju trots allt de flesta män någon gång i livet.

Anledningen till att jag går ut så här offentligt är att patriarkatet ska få syn på sin missgynnade broder och rätta till det som blivit fel.

//Rick