Hur världsfrånvänd kan man egentligen vara?

I dagens ledare uppmärksammar Jonas Bladh en debattartikel skriven av Annie Lööf. Det finns en sak Bladh och Lööf har gemensamt och det är deras självgodhet. De är snabba att påtala det felaktiga att peka ut och polarisera vissa grupper men har inga som helst problem med att gruppen halva befolkningen pekas ut och polariseras.
Man kan anta att det krävs en viss världsfrånvaro för att missa gruppen "halva världens befolkning".

"Det är hög tid att vi slutar dela upp människor i grupper och i stället börja betrakta dem som enskilda människor. Det är människor som förföljs, hatas och förtrycks. Av sina medmänniskor. Och det är inte genom att ställa grupper mot varandra vi kan åstadkomma förändring, mer tolerans och mindre extremism, utan genom att se varje människa för vem hen är.”

Jag antar att det är sådana indelningar i grupper som Åsa Romson gjorde i Almedalen man påtalar då?

 

 

Och när Nya publicerar ledare som "Varför ska halva mänskligheten vara rädd för den andra halvan?" så är det exempel på sådan gruppindelning som chefredaktören själv tar avstånd från?

"Och måtte Lööfs upprop till kamp mot det allt hårdare klimatet vinna fäste. Vi kan skylla på att internet har öppnat nya forum där man kan gömma sig i skyddet av nätets anonymitet. Men det är människor som sprider hoten och hatet, som skapar motsättningarna och hetsar debatten till dess hårdare ton"

Toklandets blogg har sammanställt det hat feminister spyr ut på Twitter dag efter dag, jag antar att det är mot det hatet chefredaktören hoppas att Lööfs upprop till kamp skall vinna gehör för.

 

 

 

Bilden är snodd från Toklandets blogg, stäm mig!

 

Dessvärre, innerst inne vet vi nog alla att både chefredaktör Bladh och centerpartist Lööf nog delar samma värderingar som en viss Godzilla...