Ledarskribentens budskap: Männen måste ta makten från kvinnorna!

I dagens Nyan kan vi åter igen på ledarplats läsa om hur dåliga män är. Ledarskribenten som annars är expert på att se maktstrukturer i varenda liten detalj missar totalt vilken maktordning som gäller inom föräldraskapet. Eller så har ledarskribenten sett de uppenbara strukturerna och i vanlig ordning, att istället för att påtala dem när kvinnor drabbas så skuldbeläggs och problematiseras istället de som är offer för maktordningen den här gången, fäderna.

"Märkvärdigt ofta, enligt statistiken, vägrar den förälder som inte har huvudansvaret för barnen, att betala underhåll"

Att det finns många föräldrar som inte betalar underhåll kan bekräftas med statistik men vilken statistik presenterar "vägran" som förklaring till att underhållet uteblir? Alla människor har inte högavlönade chefsjobb och extrainkomster genom styrelseuppdrag, de flesta är faktiskt vanliga knegare med hyfsat dåligt avlönade jobb, ofta kan de också vara hårt skuldsatta av studielån, bostadslån och andra skulder man dragit på sig för att säkerställa en viss levnadsstandard för familjen. Men självklart, bakomvarande orsaker till uteblivet underhåll kan vara många och komplicerade och då är det ju så mycket enklare och dessutom väldigt politiskt korrekt att förklara att det skulle bero på en "vägran". Och underförstått, det är naturligtvis fäderna och inga andra som vägrar, när mödrar inte betalar underhåll så beror det på oförmåga och aldrig någonsin något annat, eller hur?

Ledarskribenten talar ofta om könsmaktsordningar och strukturer och när det kommer till hemmet och familjen så är det kvinnan som står för dessa, det är kvinnorna som har den verkliga makten. En makt som man vidhåller även när ett förhållande tar slut.
Genusflummeriet har den senaste tiden till stor del handlat om att kvinnor lägger mycket mer tid på hemarbete än vad män gör och att detta skulle vara ett jämställdhetsproblem. Att det verkligen skulle vara ett jämställdhetsproblem blir problematiskt då studier visar att kvinnor som lever ensamma ägnar 60% mera tid åt hemarbete än män som lever ensamma. Att göra eget hemarbete är alltså ett eget val och tidsåtgången för hemarbete i förhållanden är en fortsättning av det egna valet.
Kvinnan väljer helt enkelt att ta makten i hemmet och det ansvar det innebär att inneha denna makt kräver också ett input (hemarbete) för att kunna vidhålla denna makt.
Och exakt samma gäller föräldraskapet, det är mödrarna som har makten. Ett kvinnligt privilegium är just föräldraskapet. En ensam kvinna har idag den totala bestämmanderätten om vem som skall vara förälder. En makt som kvinnor vidhåller även när de lever i relationer. Kvinnor väljer att ta huvudansvaret och delegerar männen att stå för försörjningen av familjen. Att kvinnor skulle tvingas till denna maktposition då det ofta är fråga om ett eget val är synnerligen märkligt och  jämställdhetsproblemet handlar i verkligheten om att fädernas egna val ofta begränsas av kvinnans maktposition.

"Förut fanns det en starkt socialt stigma kring skilsmässor, för de vuxna naturligtvis, men alldeles särskilt för barnen. Att bo med en frånskild mamma (vilket nästan alltid var fallet förr), var skamligt och en inbjudan till mobbning.
Idag är det så vanligt att ingen ens höjer på ögonbrynen, inte ens åt de mest komplexa av satellitfamiljer med syskon i flera olika relationer. Det är bra. Det sociala stigmat var ingen bra orsak att stanna i en dålig och destruktiv relation"

Att fäder som ensamma tar hand om sina barn utsätts för stigmatisering, i första hand av kvinnor, skall vi naturligtvis inte tala om. Det spelar liksom ingen roll hur bra en pappa är, han skall alltid skrivas på näsan och ständigt påminnas om hur man tar hand om barn. Av daghemspersonal, av sjukvårdspersonal, av skolpersonal och av barnens klasskompisars föräldrar. Denna femsplaining beror på den allmänna skepsis man hyser till fäder som ensamma ansvarar för sina barn.



Tack till Toklandet för det stulna citatet!

 Och naturligtvis beror det på våra inlärda könsroller! Manliga könsroller är av ondo och för inget gott med sig oavsett men kvinnors inlärda könsroller sen födseln är ju så jättebraiga. Kvinnan är norm gällande föräldraskapet enligt feminismens ideologi och frågor på det?

"I vårdnadstvister och vid skilsmässor ser man ju sällan det bästa hos folk, och plågsamt ofta slutar havererade relationer i tingsrätten snarare än där de hör hemma, hos en familjeterapeut eller en socialarbetare, i en ”lycklig” skilmässa mellan två vuxna som väljer att avsluta sin relation, men inte kontakten eller ansvaret för sina gemensamma barn"

Och varför hamnar dessa havererade relationer då i tingsrätten? Det är när föräldrar vägrar att släppa ifrån sig makten och villkorar den andra förälderns relation till sina barn för att vidhålla denna. När man så ofta talar så vackert om "barnets bästa" handlar det i verkligheten om att en förälder skall få behålla sin makt. Och vilka var det nu som har makten om föräldraskapet?

"Kanske får man också komma med en liten påminnelse. En aktuell debatt i dag handlar om de många pappor som efter en skilsmässa tappar kontakten med sina barn, ofta mot sin vilja, eftersom det är mamman som har den starka relationen till barnen, och upplevs som den primära vårdnadshavaren. Det kan bara papporna åtgärda, genom att stärka sin papparoll"

Den starka relationen till barnen har mammorna tack vare sin maktposition och den krassa sanningen är att mammor inte alls behöver ha en särskilt bra relation till sina barn, det räcker ju med att de har makten.

"Ta ut föräldraledigheten. Dela ansvaret. Jobba hårt på att få äktenskapet att funka jämställt. Om det inte går vägen så är ändå alla i en bättre position när skilsmässan ska genomlevas"

Vad ledarskribenten uppmanar till här är att männen skall ta makten från kvinnorna. Och för att det ska vara möjligt måste kvinnorna sluta upp med att göra egna val. Även de män som frivilligt tar på sig rollen som familjeförsörjare och överlåter makten över hemmet skall också sluta upp med det. Så det blir mera jämställt. Vi ska alltså sluta upp med att göra egna val och mer eller mindre slå knut på oss själva på grund av någon sorts ideologiska tankar om att vi blir lyckligare om vi får ett lika utfall.

Det vore ytterst klädsamt om dessa så kallade jämställdhetivrare kunde komma med ett enda konstruktivt förslag hur detta ska gå till i praktiken. För hur man än vrider och vänder på det så blir det i slutändan fråga om att vidhålla kvinnliga maktstrukturer och normer intakta trots att de är ett hinder för att uppnå den så kallade jämställdhet man säger sig eftersträva.

I jämställdhet på riktigt, alltså när kvinnor och män gör egna val i konsensus, blir dessa så kallade maktstrukturer (manliga som kvinnliga) ganska betydelselösa eftersom de underordnas människors egna val. Och de neutraliseras och blir betydelselösa eftersom man är överens. I feminismens så kallade jämställdhet är det precis tvärt om, maktstrukturer vidhålls och möjligheten till att kunna göra egna val neutraliseras till att vara betydelselöst. Bara jag som känner vibbar av "DDR, here we come" av det?
Men tack ändå Nya Åland för dagens misandriloska, nu fick jag ju en orsak att skriva ett blogginlägg igen...